Mina tankar om Uncharted 4, *pang pang pang*

För ett par kvällar sedan hade jag nöjet att få spela färdigt Uncharted 4.

Jag skaffade spelet i somras men startade inte upp det förrän för drygt 2 veckor sedan. Resan genom spelet har varit för mig lite av en berg- och dalbana. Innan jag går in på det närmare kan jag nämna att jag upplevde det som ett väldigt kul och spännande äventyrsspel men ett urbota segt, frustrerande och tråkigt actionspel.

Vad var bra med spelet?
Atmosfären, storyn och alla produktionsvärden som grafik, ljud och skådespelarinsatser. Det kändes väldigt genuint och ofta som om jag var mitt i en äventyrsfilm a la storproduktion i Hollywood. Ofta kändes det till och med verkligt...

Detta var mitt första spel att ta mig an i Uncharted-serien. Jag rådfrågade folk innan om jag var tvungen att spela igenom föregångarna och fick delade kommentarer. Jag har givetvis hört gott om serien (överlag) men var inte direkt sugen på att ta mig igenom 3 spel när det var det fjärde jag egentligen var sugen på... Så jag sket i trilogin och satte tänderna i nummer 4 direkt istället!

Vad var tråkigt/frustrerande/oinspirerande med spelet?
Wow... Ni vet känslan när man är inne i ett glatt humör och plötsligt får känslan avbruten av något som i princip bryter illusionen? Precis så kände jag 95% av alla gånger jag mötte fiender i Uncharted 4. Jag hatar när spel bygger upp en spännande atmosfär där man vill utforska storyn och avbryts för jämnan med gameplay som helt skiljer sig från det man nyss gjorde. Vad fyller striderna för syfte i spelet? Utöver parkour-grejen och det faktum att Nathan Drake är världens överlägset bästa klättrare (Assassin's Creed kan ju slänga sig i väggen...) så är han också som jag fått höra innan, en renodlad massmördare.

Varje gång det blev strid mot fiender pausade jag spelet, suckade djupt och surfade sociala medier på mobilen i 5 minuter. Inte som protest utan som en naturlig reaktion. Ibland kändes det inte som att Uncharted 4 visste vad det ville vara.

Jag minns att folk klagade på alla strider i Bioshock Infinite, något jag själv inte höll med om. Då var det här 800 gånger värre och mer frustrerande.

De bästa bitarna jag kommer minnas från spelet är de där jag fick utforska övergivna ruiner och lösa pussel. Vi kan även ta en liten spoiler här:
Spoiler:?poiler:Spoiler:När man besöker Libertalia och därefter tar sig igenom piratkaptenernas gigantiska hus som halvt om halvt ligger under vatten. Där hade vi små bitar av oerhört stämningsfulla miljöer.

För att jämföra mot något liknande spel från samma studio så hade jag inte alls samma känsla när jag spelade The Last of Us. Åtminstone inte till fullo. När jag där mötte infekterade var det alltid skoj att försöka lista ut hur jag skulle kunna ta mig runt alternativt gå in all guns blazing. Även människorna där var (ofta) härliga att ha ihjäl för att det var just onda människor. I Uncharted 4 fyller fienderna inget syfte, alls. Vart fa-an får man tag på 500 legoknektar till en sån här operation? Absurt!

Jag var så upprörd över hur frustrerande och tråkigt spelet blev vid varje generisk strid att jag var tvungen att läsa recensioner av spelet för att se om fler tyckte som jag. Här på gamereactor var det för mycket hyllning över spelet men på FZ, där fann jag någon som sammanfattade dessa bitar betydligt bättre än mig i deras recension på sida 2.

Låt mig citera ett par stycken:

"Striderna är tv-spel i sitt esse. Den timide, rättrådige tjuven snedstreck helyllesambon Nathan Drake har allså tagit livet av 639 människor. På 16 timmar! Jag skrev det i inledningen, och det är värt att sägas med eftertryck. Det här är en massmördarmatiné som i vilket annat medium som helst skulle framstå som fullständigt makaber. Inte ens i Naughty Dogs The Last of Us blev det lika tydligt hur avgrundsdjup klyftan mellan gameplay och berättande har blivit i spelens värld. Nästan alla moderna titlar lider av åkomman; det enorma glappet mellan spelmekaniken och berättandet."

Och:

"För tänk hur det hade varit om varje fight i Uncharted hade betytt något, både för mig och Nate. Om vi motvilligt hade fått jobba och svettas för varje kill. Hur mycket lättare det hade varit att ta det här på allvar då. Spelet har två stora brister som konstant visar sina fula anleten. De förvisso färgstarka och tunga striderna - och det faktum att det trots alla ambitioner är ett spel. I en samtid när gameplay är lika med putta lådor och skjuta."

Samt:

"Hur påkostad den här barndomsdrömmen, det här piratäventyret än är, går det inte att komma ifrån att någon hela tiden sagt: "Gameplay. Vi måste få in gameplay här!" Möjligtvis kommer orden från en producent med räknenisse-ambitioner, som såg de stuntals väl utdragna filmsekvenserna och lugna transportsträckorna och ville hindra Kojimia-fiering av spelet. Men som sedan gick lite för långt i sin iver att ställa saker och ting till rätta."

Amen..!

Spelet var stämningsfullt, spännande och roligt. Riktigt roligt! Men jag kan inte förlåta striderna som i Last of Us där de betyder något. Här blir det bara skittråkigt rent ut sagt. Jag vet inte om jag kommer kunna spela igenom det igen för det är ett långt spel och det känns som att hälften fylls av action som inte ger mig något, alls. Och det är synd.

"Titta Sully! Om vi smyger ända dit bort kanske vi bara möter 119 fiender den här gången."