Dishonored: Death of the Outsider avklarat

Hurra! Igår spelade jag ut Dishonored: Death of the Outsider och som vanligt när jag spelar Dishonored-spelen så tog det mig längre tid än vad många har tålamod med. Folk pratar om att det är ett 5-timmarsspel. För mig tog det cirka 20 timmar. Så går det när man hukar sig igenom alla banor.

På svårighetsgraden Hard och med siktet inställt på non-lethal/never detected tog jag mig den tid jag behövde. Sista uppdraget var absolut svårast men roligast hade jag nog på uppdrag 3.

Vad tycker jag då om spelet, eller ja, den fristående DLC:n? Väldigt bra faktiskt och det står stadigt bredvid Dishonored 1 och 2 i mitt tycke. Visst känns det likt de båda föregångarna men den här gången fanns det ändå fler olikheter i form av nya krafter och även avsaknaden av andra krafter man vant sig vid innan som nu istället innebar en hel del nya sätt att spela på.

Något som dock störde mig var avsaknaden av low chaos/high chaos. Jag belönades med en achievement i slutet av att jag undvek att bli upptäckt någon gång men det finns faktiskt ett ställe i slutet av spelet där man inte kan undvika att få en kill ( och nej, det är inte The Outsider jag pratar om nu) vilket innebär att det är omöjligt att spela igenom spelet med 0 kills. Det förklarar även varför det faktiskt inte finns någon sådan achievement heller och kanske är det rentav meningen att det ska vara så eftersom jag ju spelar en lönnmördare?

Dishonored-spelen är säkert skitroliga om man dödar alla fiender men eftersom jag är så glad i stealth smyger jag som en gråsugga under mustig bark och söver alla fiender bäst jag kan.

Bethesda har sedan en tid tillbaka blivit en av mina favoritutgivare med spelserier som Dishonored, Wolfenstein och Doom. För ett par år sedan verkade det som att flera av spelen de gav ut var halvsura men sedan Dishonored släpptes i oktober 2012 har det varit skitbra spelsläpp av det jag testat. Härnäst ser jag fram emot Wolfenstein II: The New Colossus.