Parasite (2019) Spoilerfritt

Ibland känns det som att man har sett allt i filmväg, att allt som produceras är upprepningar och kopior. Särskilt när drömfabriken i Hollywood är inne i en period där allt som tycks göras är remakes, uppföljare eller superhjältefilmer. Men plötsligt så händer det, en film dyker upp som slår en fullkomligt med häpnad och får en att totalt tappa hakan. Detta är Parasite.

Bong Joon Ho är en mycket kompetent filmskapare, detta råder det inga tvivel om. Memories of Murder och Snowpiercer är mycket bra filmer, så förhoppningarna var höga när hans nya film utannonserade. Parasite levde inte bara upp till mina höga förväntningar, den krossade dem fullständigt. Jag inser nu att jag var för tidigt ute när jag korade mina bästa filmer från 2010-talet, Parasite förtjänar en plats på den listan. Kanske till och med topplaceringen.

Ju mindre man vet om handlingen i Parasite desto bättre blir filmupplevelsen när man ser den för första gången. Därför kommer jag inte att gå in på vad som händer i filmen närmare. Jag vet inte ens hur jag skulle kategorisera filmen. Är det ett drama? En thriller? En mörk komedi? Parasite glider obehindrat mellan genrer. Handlingen är trollbindande, precis när man börjar känna sig hemma och tror sig veta hur filmen kommer att fortlöpa så tar allt en helt annorlunda vändning.

Parasite bollar med många komplicerade samhällsfrågor. Teman om familj, moral, klass och gemenskap är alla centrala för filmen. Men budskapet blir aldrig forcerat eller förenklat, det levereras inga enkla svar eller högfärdiga moralkakor. Det finns inga hjältar eller skurkar här, bara människor.

Jag kan inte ösa nog med beröm över Parasite. Handlingen, skådespeleriet, karaktärerna, dialogen, fotot, allt håller högsta klass. Parasite är ett mästerverk i ordets sanna bemärkelse.

Betyg 10/10