Det här med 3D-filmer

Jag är en utav dem som är kluven till det här med 3D-film. O ena sidan så kan det vara helt fruktansvärt då bilden i vissa fall blir mörk och suddig. Detta gäller särskilt de 3d-spelfilmer som biograferna envisas med att visa istället för den alltid så fantastiska 2d-upplevelsen. Någon sa något om att 3D bara vara en fluga? Måste vara en svårdödad fluga i så fall..

Fast nu på sistone så har jag börjat förstå tjusningen med 3D-film. Animerade filmer kan faktiskt vara helt fantastiska i 3D utan att de blir mörka och förlorar kontrasten, nåja liten förlust blir det ändå. Köpte på mig ett antal 3D-film under Hemmakvälls Movie-madness för ett litet tag sedan när det var halva priset på ALLA filmer. Tänkte att jag ändå måste ge 3D en sista chans..

Sagt och gjort - köpte på mig bland annat Sammys äventyr, Sin City 2, Ugglornas Rike, Dredd, Avatar och Coroline i 3D. Sammys äventyr var helt enastående i sina 3D effekter. Imponerade stort. Är man ett fan utav popp-out effekter eller vad det nu kallas så kan jag varmt rekommendera denna då den inte är så dyr heller. Sköldpaddorna är bokstavligt talat ute o simmar i vardagsrummet. Coroline var inget märkvärd, något besviken och ganska suddigt emellanåt. Sin City 2 och Dredd var helt enastående. Vågar nog påstå att Dredd genast blev mycket bättre och att den annars rätt så mediokra Sin City 2 fick sig ett lyft. Helt otroligt. Avatar är nog den bästa 3D-spelfilmen sett till upplevelse men filmen i sig blev ju inte bättre för det. Detta var dock fallet med de övriga 3. Filmerna blev faktiskt bättre just p.g.a. 3Dn.

Hur ställer ni er inför 3D? Är det en fluga eller är 3Dn här för att stanna?