Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

INGMAR BERGMAN I SPELFORM

Det var när jag spelade om Far Cry 4 förra veckan som ångesten dök upp. Ångest i form av sköldpaddor. Spelångesten sköljde över mig som en tsunami och jag hade nära till lipen.
Ni vet dom där moraliskt helt förkastliga sakerna man kan göra i spel? Ångest.

Sköldpaddorna.
Första gången jag spelade Far Cry 4 så sköt jag hejvilt på allt djurliv som fanns i Himalaya innan jag kom dit och totalsabbade ett helt ekosystem. För ni vet, man använder ju liken för att göra saker som är bra att ha. Koger, plånböcker och whatnot.
Det inkluderade även sköldpaddor såklart, trodde jag. Dom kom där lunkandes i 250 meter i timmen och jag tömde min bössa rätt i paret. För dom var ett par. Säkert en han och en hon och säkert kära i varandra. Och där kom jag.
RAT A TAT A TAT A TAT!!!! och så var den kärlekssagan slut.
För visst skulle man använda sköldpaddorna till att göra nåt bra? Visst skulle man? Fakk you, buddy! Det skulle man inte alls. Jag mördade dom i onödan.
Spelångest.

En annan gång och den utan tvekan värsta, var när jag hade räddat pingvinbäbisen i Super Mario 64 och överlämnat honom till sin tårfyllt lyckliga mamma.
"Undra sa flundra om man kan slänga ungen över stupet?" Det kunde man. Jag började nästan böla av skam.
Spelångest.

Jag vill att ni berättar era mest spelångestframkallande minnen. Vi bildar en stödgrupp, vi kramar varandra. Släpp fram era mest perverterade spelhandlingar!