Då har 2019 börjat

Då var 2018 över. Det har faktiskt varit över i ett par dagar, nu när vi är inne på tredje dagen i 2019. Så en lite försenad nyårshälsning från min sida blir det. Det hanns helt enkelt inte med då jag under nyårsafton slet med uppsatsen, och dagarna därefter har jag mest tagit det lugnt och försökt samla tankarna.

Jag tänkte inte summera år 2018, av den enkla anledningen att jag inte vet hur jag ska summera året. På vissa sätt har det varit ett intressant år, och på andra sätt ett år som inte varit så speciellt. Åtminstone utifrån hur jag själv ser på året, men samtidigt upplever jag att det varit mycket från mina sida som jag inte känner mig nöjd med. Aktiviteten på GR är en av dessa, visserligen har jag haft mycket studier det här året men jag känner samtidigt att jag kunde försökt göra mer.

Detsamma gäller mitt spelår, då jag istället för att spela nya spel som Kingdom Come: Deliverance och Spider-Man (vilka jag fortfarande inte är klara med), har majoriteten av min speltid spenderats på diverse multiplayerspel. Dels för att det i min hjärna blivit enklare att köra ett par rundor i Battlefield 1, Star Wars Battlefront II eller Rainbow Six: Siege, och dels för att jag lyssnar så jädrans mycket på podcasts samtidigt som jag spelar för att inte halka efter med poddarna. Istället har jag då halkat efter i att både följa spelåret och spela mig genom min gigantiska backlog.

Det här är naturligtvis ett I-landsproblem, och ärligt talat är det inget stort problem egentligen. Det är inte som att jag begår tidernas synder när jag slöspelar multiplayerspel medan jag lyssnar på poddar istället för att spelar klart nya spel. Men märkligt nog blir jag stressad av det hela, men trots att jag under året som gått försökt intala mig själv att spela andra spel så sitter jag likförbannat där med hörlurarna i öronen och blir nedmejad av vilt skrikande 12-åringar på de digitala slagfälten.

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften, då det på något sätt känns dömt till att misslyckas från första början. Problemet är att folk helt enkelt sätter för höga förväntningar, något som jag försöker att undvika när jag väl bestämmer mig för att sätta ett nyårslöfte. Eller nyårsmål kanske rättare sagt, då den benämningen förmodligen stämmer bättre. Jag tänkte dock satsa på några nyårslöften i år, trots att risken är att det kommer misslyckas i samma stund som jag tecknar ned dem.

Det här året ska jag bli mer aktiv på GR, framförallt med bloggandet som jag varit oerhört inkonsekvent med under det senaste året. Mitt mål är att, så ofta det går, skriva åtminstone ett inlägg mellan varje Spelmusikfredag. Det behöver inte heller vara någonting stort, men åtminstone något. Gällande spelen, tänker jag såklart spendera betydligt mindre tid på multiplayerlir. Sedan ska jag det här året på riktigt komma igång med min stora backlog, och möjligen skulle detta kunna kombineras med bloggandet. Två flugor i en smäll!

Andra nyårslöften är att inte bli stressad för att jag halkar efter med podcasts, ligger jag efter så får det helt enkelt bli så. Ska jag försöka komma ikapp, så tänker jag inte låta det diktera vad jag spelar. Sedan måste jag verkligen komma i form och börja gå till gymmet igen, vilket jag vet är det nyårslöfte som alla avger och som alla misslyckas med. Mitt syfte är dock inte i första hand att bli nya Arnold Schwarzenegger (även om jag inte skulle tacka nej till det), utan snarare för att jag inte vill paja min rygg. För det här senaste året har min kropp givit mig flera signaler kring min rygg, och om jag inte gör någonting åt det snart så lär jag väl sitta som en 20-åring med en 80-årings rygg. Det säger ju sig självt att det inte är hållbart för fem öre.

Den närmsta tiden framöver kommer fortfarande att ägnas åt uppsatsen, så jag vill inte ge några specifika tidsangivelser, men under de kommande veckorna har jag ett par saker som jag vill skriva om. Även om jag knappt spelat några spel från spelåret 2018 och därmed inte kan göra en ordentlig topplista, så vill jag ändå skriva några rader om de spel som jag faktiskt har spelat (och kan därmed delge mina tankar om Kingdom Come: Deliverance, Spider-Man och Battlefield V som jag hela tiden tänkt att jag ska göra). Eventuellt kommer jag göra något liknande med filmåret 2018, då jag såg ovanligt många filmer för att vara mig under 2018. Sedan vill jag blicka fram mot spelåret 2019 och skriva lite om spelen som jag ser framemot (ni kan aldrig gissa vilket spel som jag ser mest framemot...).

Jag tänkte egentligen hålla mig så kortfattad som möjligt, men jag insåg under skrivandet av det här inlägget att det inte skulle räcka. Även om det mesta här egentligen är svammel och jag är inte helt säker på om något av detta är värt att läsa, så kändes det ändå skönt att kunna skriva av mig. Det här något som jag nog egentligen borde göra mer av, då det känns som en enorm lättnad att spilla ut en massa saker som jag funderat på för mig själv under en lång tid.

Så, om det är någon som lyckats läsa från början till ett slut trots en massa svammel vill jag rikta ett stort tack till er. Samt så vill jag önska er alla, om än i rejält efterskott, ett gott nytt år!