Sjuk i gott sällskap

Det finns en viss ironi i att varje gång som jag tänker eller bestämmer mig för att bli mer aktiv med bloggandet på den här sidan, så dyker upp det någonting som hamnar i vägen. Nu senast så proklamerade jag i mitt senaste inlägg att nu ska det minsann bli mer aktivitet, bara för att några dagar senare insjukna i en kraftig förkylning som däckade mig rätt så ordentligt under förra veckan.

Så förkyld som jag var under den veckan kan jag inte minnas att jag varit på länge, så pass till den grad att jag inte ens hade någon ork till att fixa en ny del av Spelmusikfredag. Den mesta av tiden spenderades med att antingen försöka vila eller genom att slötitta på Vänner, som jag lägligt nog hade börjat se om på någon vecka tidigare. Vänner är en sådan där serie som jag förmodligen kommer att fortsätta titta på livet ut, dels eftersom jag gillar den och dels för att även om jag sett serien ett antal gånger så lyckas jag glömma bort en hel del av det som händer i serien, så det är definitivt en stark kandidat om jag bara fick ta med mig en tv-serie till en öde ö. Den fungerar också perfekt för slötittande i händelse av sjukdom, och det har faktiskt varit trevligt att kunna spendera sjukdomen i gott sällskap.

På spelfronten har det inte blivit speciellt mycket spelande på grund av sagda förkylning, dock har jag lyckats klämma ur ett par timmar från Modern Warfare-betan, som jag överlag kände mig mycket nöjd med. Jag gillade starkt återgången till ett lite långsammare tempo och en mer taktisk känsla likt det första Modern Warfare-spelet. Förutsatt att Activision inte lyckas förstöra det färdiga spelet med mikrotransaktoner, kan jag se mig spendera ett flertal timmar med multiplayerläget (är dock nästan mer pepp på kampanjen). Dock gillade jag inte alls Ground War-läget, som försöker kopiera Battlefield-serien, då det var alldeles för kaotiskt utan någon känsla av meningsfull kontroll eller strategi.

I övrigt besökte jag Comic-Con Stockholm förrförra söndagen, och även om jag inte har så mycket att säga om det så tyckte jag det var trevligt ändå. Gillar ändå stämningen, som bara det är värt det, samt var det häftigt att sitta i samma rum som Tom Felton (som spelade Draco Malfoy i Harry Potter-filmerna) och prova på Iron Man VR-demon. Just nu sitter jag mest och peppar inför de kommande DLC-uppdragen till Ace Combat 7, varav det första av dem släpps imorgon. Jag har naturligtvis sett framemot dessa enbart av anledningen att det är mer Ace Combat, men efter den mäktiga trailern som släpptes förra veckan är mina förväntningar höga.

Nu när jag är uppe på benen igen, så betyder det naturligtvis att jag förhoppningsvis faktiskt kan komma igång med aktiviteten igen. Fast nu när jag skrivit dessa ord på internet så har jag väl jinxat det på något sätt. Nåja, om inget annat så borde Spelmusikfredag-följetongen fortsätta.