Svenska
Blog
Om jag inte hatade clowner innan...

Om jag inte hatade clowner innan...

... så gör jag det definitivt nu efter att ha sett nyversionen av Stephen Kings kultklassiker It.

Med andra ord så var jag och såg denna film under gårdagen, vilket jag inte hade trott på förhand dels eftersom jag inte hade några speciella förväntningar på den och dels då jag aldrig sett en skräckfilm på bio tidigare. Men så hände det ändå, att jag bänkade mig i biosalongen tillsammans med vad som kändes som en miljon fjortisar för att se på äckliga clowner.

Innan jag skriver vidare har jag några saker som jag vill få ur som kan ha påverkat min uppfattning om filmen. För det första så har jag varken läst Stephen Kings roman eller sett originalrullen, så det enda jag visste på förhand var att det nalkades en otäck clown. För det andra har jag inte sett sådär jättemycket skräckfilmer, eller i alla fall tillräckligt många för att komma till insikten att jag inte sett speciellt läskiga skräckfilmer (den enda film som jag genuint tyckt har varit läskig var Signs... och det var när jag var 12 år gammal). För det tredje är detta som bekant den första skräckfilmen som jag sett på bio, då jag tidigare haft tryggheten av en mindre TV, filtar och eventuellt gosedjur, vilket skiljer sig en hel del från en stor jävla skärm som kan ta upp mer av den vidriga clownen.

Men för att komma till själva filmen, så tyckte jag den var bra. Den lyckas återskapa den där speciella 80-talskänslan precis som Stranger Things, och det blir svårt att inte dra paralleller till den framgångsrika Netflix-serien eftersom en av Stranger Things-kidsen har en roll även i denna film. Jag tyckte rollprestationerna var bra, och i synnerhet Bill Skarsgård briljerade som clownen/saken Pennywise. Skarsgård ser ju annars oerhört sympatisk ut, men han lyckas verkligen med att få Pennywise att kännas genuint vidrig.

Utöver den mysiga 80-talsstämningen kändes filmen, kanske inte helt oväntat, även märkbart obehaglig. Var flera scener som jag verkligen kände obehag för när de spelades upp på bioduken. Personligen tyckte jag även filmen var rätt läskig, och jag tyckte de flesta skräckmomenten byggdes upp ganska väl. Effekterna såg även bra ut de med, i alla fall av det som jag kunde se genom mina fingrar som täckte hela ansiktet.

Är det någon kritik som jag kan komma på rent spontant, är det att karaktärsutvecklingen för flera av karaktärerna går alldeles för fort i min mening. Annars är det faktiskt biopubliken som jag vill slänga en känga på, även om det inte ens var i närheten med de skräckberättelser som jag hört om fjortisgäng som ska se skräckfilmer utan i jämförelse ganska tamt. Jag kan ha förståelse om någon skriker äcklat varje gång clownen dök upp, jag menar det är ju ändå en vidrig clown, men det som störde mig var de jäkla applåderna både när filmen slutade och under vissa scener. Jag kanske framstår som en vresig gammal gubbe här, men jag har aldrig förstått mig på varför det ska applåderas i biosalongerna för.

Nämnvärt också är att jag sällan får mardrömmar av skräckfilmer, och jag tror i alla fall inte jag haft det efter att ha sett It. Men jag kan inte minnas sist jag vaknade mitt i natten efter att ha sett en skräckfilm, och att det första jag tänker på är (i just det här fallet) den jävla äckelclownen som såg till att sömnen inte vill infinna sig igen. I alla fall tills jag slutligen kom på den briljanta idéen att mentalt tvinga in Doomguy, så han kunde ge rejält med stryk till clownäcklet.

Känns som att jag lyckats med bedriften att skriva massvis med rader men oerhört lite om själva filmen, men som sagt så gillade jag den. Den var definitivt oerhört obehaglig, tack vare bra stämning och bra skådespelarprestationer från framförallt Bill Skarsgård. Nu vet jag också med mig att mina nerver inte är gjorda för att se skräckfilm på bio, men att jag lyckades överleva clownskräcken i denna får väl ändå ses som ett gott tecken.

HQ