
För ett halvår sedan skrev jag, som du kanske minns, ett blogginlägg som hette "Mirakelmedicinen förändrar allt (!) för mig". Ett ganska öppet inlägg om det faktum att jag har cystisk fibros, en tämligen besvärlig sjukdom som gör att många av oss tyvärr inte blir särskilt gamla och väldigt sjuka. Men... så kom den där mirakelmedicinen.
Just mirakelmediciner är ju sådant man egentligen ska vara väldigt restriktiv mot och som främst används av folk som vill tjäna en hacka på svårt sjuka personer. Men i just detta fall så är det faktiskt mirakelnivå på påståendet med artificiellt skapade molekyler som lagar mutationer. Rena rama science fiction (som förhoppningsvis kommer leda till att fler ärftliga sjukdomar kan fixas framöver).
Allt det här har jag ju redan skrivit redan, men kände att det är på sin plats att skriva en liten uppföljning, för i två dagar har jag varit på Huddinge sjukhus för mina årliga uppföljning - första gången på 46 år där jag alltså kommit dit med betydligt mindre problem från cystisk fibros (det som är trasigt är för alltid trasigt, ärrvävnad helas inte). Det gjorde det till en smått surrealistisk grej där jag tidigare haft en lungfunktion på runt 75% (som en 65-årig gubbe) och nu är uppe i runt 90%.
Högre går det förmodligen inte, men att ha fått så mycket lunga tillbaka samt vetskapen att det inte kommer försämras mer på samma sätt - är en mental huvudkudde som heter duga. Jag orkar mer, det rosslar inte som en gammal rökare i luftvägarna, infektioner är inte lika farliga och sammantaget känns det "pretty, pretty, pretty good", som Larry David hade sagt.
Färgglada små mirakel.