Soccer är förbaskat tråkigt

Det var fotbollsfest igår. Cincinnati Bengals tog sig an Green Bay Packers. Med tanke på att förstnämnda lag är närmast motsvarigheten till att ställa upp en folkabuss och hoppas på att ro hem ett F1-race, hade Packers sannolikt underskattat motståndet som efter två rundor inte lyckats göra en enda touchdown.

Det i sin tur ledde till stor dramatik av det slag amerikansk fotboll ofta bjuder på. Ett spel där det väldigt snabbt och väldigt ofta sker stora omkastningar i resultattabellen sedan betydande justeringar gjorts i strategin. Satt och gallskrek i soffan och var sannolikt nära att få störningsjouren på halsen. Det stora underläget Packers försatt sig i började ätas upp och i slutsekunderna blev resultatet lika, varpå övertid krävdes. Även det blev en nagelbitare och till slut kunde Packers elegant sparka hem segern genom ett enkelt, spikrakt och stenhårt field goal.

Helt svettig och eurforisk fick jag en härlig natts sömn (även om valpen gjorde sitt bästa för att sabba) och en bra söndag var till ända. Det får mig att tänka på förra helgen då jag besökte min far som gillar ett annat slags fotboll, nämligen soccer. Han bjöd på mycket trevlig crème brûlée, men tyvärr inte lika trevlig underhållning. Istället visades Tottenham Hotspur FC mot Swansea City FC. 90 minuter ofattbar tristess med 0-0 som resultat i en tabell utan playoffs där det för de absolut flesta lag halvvägs in i säsongen är helt ointressant hur det går i slutändan eftersom topparna tidigt utkristalliseras.

Jag vet att jag sagt det förut, men det finns få sporter som erbjuder större tristess än detta. Det är ju liksom inbyggt i denna variant på fotboll att det måste vara lågintensivt. Spelarna (alla med trendriktiga frisyrer, detta är oerhört viktigt i denna sport!) är mer atletiska än det mesta annat i sportväg, men de ska spela 90 minuter. Ska kroppen palla måste de vara lågintensiva. Springs det med full intensitet så kommer spelarna orka fem minuter av dessa.

I exempelvis hockey, handboll, football och liknande finns fria byten och upplägget med avblåsningar som faktiskt stannar matchklockan gör att det inte är någon mening att försöka maska fram tid. Resultatet är en helt annan intensitet där det hela tiden spelas på max den tid man är på plan, sedan in med friskt blod som kan prestera på topp. Då har jag inte ens nämnt de klassiska käpphästarna som exempelvis filmning med scener man helt enkelt inte ser i andra sporter - möjligen undantaget wrestling om man nu vill räkna det som sport - eller godtyckliga domslut utan möjlighet att överklaga. Visst har myrsteg tagits i rätt riktning, men det är fortfarande regel mer än undantag att det även i världsmästerskapet utdöms hittepå-straffar, att grova regelbrott förbises och att myglande lönar sig.

Sedan kan man såklart tycka att sport ska vara segt, att fuskande bör kunna löna sig och det är kul med en slumpgenerator i form av godtyckliga domslut. Smaken är ju som baken, men inte ens ÖFK-framgångarna i Östersund eller att att våra kollegor delade ut en tia till FIFA 18 gör mig ens det minsta sugen på att genomlida soccer i någon form. Jag fattar premissen med den basala enkelheten, men det erbjuder även basket och är även det betydligt mer underhållande att se på.

Fotboll har aldrig summerats bättre än i NBC Sports-reklamen för Premiere League.