Ett perfekt biobesök

Jag slår vad om att vi alla har någon favoritfilm som hade premiär innan ens födelse. Och säkert har du tänkt "Wow, tänk vad coolt det hade varit att se den på bio när den var ny". Uppleva den känslan. Jag har precis varit med det närmsta vi kan komma idag. Jag har gått på cinemateket och sett en av mina favoritfilmer på stora duken, 2001: A Space Odyssey.

Detta var mitt första biobesök på cinemateket i Stockholm och efter att ha köat länge för att ha fått så bra platser som möjligt (det är först till kvarn som gäller!) så släppte dom äntligen in. Redan när jag steg in på Bio Victor, som den heter, så kände jag att det här skulle bli något utöver det vanliga. Victor var mycket större än väntat, det var oerhört mäktigt och jag satte mig med glädje på en av de bästa platserna.

Snart dundrade intromusiken igång och stämningen var redan på topp. Ready for take off. Duken drogs åt sidan och det var bäddat för en enormt bra filmupplevelse. Nu skickades vi iväg till Stanley Kubrick's fantastiska universum.

Introscenen. Jag rös. Under resten av filmen så njöt jag fullt ut varje enskild sekund. Jag vet inte hur många gånger jag rös under filmens gång. Det var helt fantastiskt. Att se den på stor duk, vi besökte rymden. Jag la märke till oerhört många fler detaljer än jag gjort på min tv här hemma och det är ju ingen hemlighet att 2001 är en visuellt perfekt film. Det var som sagt en helt otrolig filmupplevelse och jag kom på mig själv med att sitta med ett konstant litet leende under hela filmen. Allt var så storslaget och perfekt. Att dessutom få vara med om Intermission:et och allt på riktigt var häftigt, det kändes att man vara nära känslan som den måste varit vid urpremiären av filmen. Under LSD scenerna vid Jupiter så sögs man verkligen in i skärmen, det var bättre än 3D, utan tvekan. Än en gång, för att sammanfatta det, en helt makalös film. Jag var helt överväldigad efteråt.

Och när man dessutom möter en 40- eller kanske 50 årig äldre cineast utanför vid affischerna som börjar diskutera Kubrick med en, vilket blir till diskussioner om Tarkovsky, Orson Welles, Polanski och en rad andra. Då vet man att det har varit ett bra biobesök.

Ett biobesök som kan jämföras med de första stegen på månen.
Mitt bästa biobesök.
Perfekt.

Jag kommer att återvända till cinemateket i hopp om fler suveräna bioupplevelser. Men 2001 blir nog svårslaget.

Skön Kille.