Svenska
Jag hatar Dark Souls 3 (och jag älskar det)

Jag hatar Dark Souls 3 (och jag älskar det)

Skrivet av Kekkonen den 13 juli 2016 kl 13:52

Jag ska börja med att säga att jag älskar egentligen Dark Souls 3 innerligt. Jag har spenderat så många timmar med det att vem som helst förstår att jag definitivt inte har någon flickvän! Men trots det har jag några större eller mindre klagomål.

1: Det första handlar faktiskt om Platinum-trofén. Jag tog Platinum på Bloodborne, men det gjorde jag av bara farten för att jag tyckte om att spela spelet. Så funkar tyvärr inte Dark Souls 3. Där skall istället exakt ALLT samlas. Jag har samlat alla 34 sorceries, alla 27 pyromancies, alla 35 miracles och alla 107(!) rings... Men det var inte det värsta.

I Dark Souls 3 finns något som heter Covenants. De fungerar ungefär som lag när man spelar multiplayer och har ingen funktion i solo play. Men vissa spells och ringar är dock bundna till din covenant level. Det finns 8 olika covenants och ca 3-5 av dem är kopplade till achievements. Ett exempel: För Platinum så behöver man 30 speciella items för att leva upp sin rank med Blades of the Darkmoon. Det kan man antingen göra genom att hela tiden ha på sig detta covenant-item medan man spelar och ibland blir man automatiskt summonad om någon i samma covenant blir invaderad av en fientlig covenant. Jag hade på mig det i en hel genomspelning och blev summonad 2(!) gånger.

Annars kan man farma dem. Jag satte på mig alla jäkla items som höjer "Item Discovery", använde gold coins etc och började döda Silver Knights vid Anor Lando, och det tog mig evigheter!! Skulle säga någonstans mellan 10-12 timmar. Och det är bara en covenant... Det är inte roligt. Jag förstår att From vill att man ska spela onlineläget, men när det liksom inte funkar så är det ju löjligt att man ska behöva stå timme ut och timme in och döda samma fiende om och om igen. Såhär i efterhand känner jag mig ganska korkad som ens gjorde det.

2: Den sista "optional" bossen är ganska löjlig. Ska inte spoila något specifikt men tänkte bara säga att han är inte svår, men i den första fasen är kameran din största fiende eftersom det är omöjligt att se vad bossen tänker göra. Sen blir han bara löjlig. From fick väl tillslut slut på idéer. Han känns mest som en överdriven DBZ-boss. Riktigt fantasilöst, som om han är designad av en 14-åring som gillar manga.

3: lite småsaker: Jag hatar hundarna. Dom gör ingen skada att prata om men är väldigt svåra att träffa eftersom som skuttar runt och håller på. Jävligt tråkiga och irriterande fiender. Sen kändes storyn extremt oinspirerad. Jag har inga problem med obskyra handlingar som håller sig i bakgrunden (Bloodborne:s handling och atmosfär var magisk) men Dark Souls 3 kändes... anonymt. Bossarna var också ganska oinspirerade och tråkiga... och lätta (vilket iofs inte stör mig så mycket). Det fanns bara några få höjdpunkter men de flesta bossar kändes mest som roadblocks där varken design eller utförande kändes speciellt inspirerat.

Usch mycket klagande. Som sagt, på det stora hela älskade jag verkligen Dark Souls 3, men det var inte utan sina irritationsmoment. Man måste kunna se brister även i saker man älskar. 9/10 hade jag nog gett det.

Now Gifme Bloodborne 2!!

HQ