Koranen

Jag håller på att läsa koranen.

Det är en speciellt sammansatt skrift. "Kapitlena", eller surorna som de kallas, är i huvudsak sorterade efter längd. I koranen finns ett slags kronologi, som bygger på när surorna ska ha uppenbarats för Muhammed, men denna kronologi är alltså inte vidkommande för dispositionen.

Att läsa koranen är mycket upplysande. Människor omkring oss talar ofta om koranen, men då handlar det ofta om andras redogörelse över dess innehåll. Att ta del av koranen och särskilt en kommenterad sådan lär en snabbt hur komplicerad skriften är, och då menar jag komplicerad som i "dunkel" - den lämnar ett enormt tolkningsutrymme.

Koranen är på flera håll till synes självmotsägelsefull. Eftersom en dogm inom teologisk korantolkning är att koranen är komplett, så måste alltså dessa till synes motsägelsefulla passager för en muslim tolkas så att passagerna passar varandra. Två verser som båda är formulerade på ett allmängiltigt sätt och som var för sig synes bilda en generell regel, kan alltså efter en tolkningsoperation anses som en huvudregel och ett undantag från huvudregeln som endast är giltiga under vissa förutsättningar som framkommer ur ett sammanhang av andra verser.

Verserna kan också tolkas utifrån sitt sammanhang. Vissa urtolkare menar att versen om att polyteister vid krig antingen ska konvertera till Islam eller slaktas underförstått avser de krig som Muhammed själv var inblandad i.

Om skriftens särslag - Den skiljer sig mycket från Bibeln. Bibeln är i huvudsak "återberättande", medan Koranen är upplagd så att Gud talar direkt till läsaren. Den är alltså i högre grad jämförlig med en predikan. Detta gör också Koranen mycket kraftfull på sätt som inte undgår mig, trots att jag inte är troende.

Jag utgick från att koranen skulle vara mycket torr och ointressant och sakna större estetiska värden. Detta har jag utan vidare utgått från då jag funnit att Gamla testamentet i huvudsak är vackrare än Nya testamentet, och att Koranen, som är steg tre i kedjan, således måste vara den mest smaklösa skriften. Detta är en krånglig sak att tala om när vi i alla tre fall talar om översättningar, och särskilt när det kommer till Koranen, vars översättningar kan ha vissa inte obetydliga skillnader varandra emellan. Jag måste oavsett vad säga att Bernströms tolkning av suran At-Takwir är mycket vacker, särskilt vers 8:1-18. Här är dessa verser onumrerade:

"NÄR SOLEN lindas in [i mörker],
och stjärnorna mister sitt sken,
och bergen sätts i rörelse,
och de dräktiga kamelstona lämnas utan tillsyn, och de vilda djuren tyr sig till varandra,
och haven fattar eld,
och själarna förs samman [de goda med de goda, de onda med de onda],
och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas
för vilket brott hon miste livet,
och [räkenskapens] böcker öppnas,
och himlens [förhänge] dras ifrån,
och helvetets [ugnar] fyras under,
och paradiset görs synligt -
[då] skall varje själ få veta vad den har fört med sig [till Domen].
JAG kallar att vittna planeterna,
som, när de följer sina banor, döljer sig [under horisonten],
och natten, när dess mörker sänker sig,
och morgonen, när den drar sitt [första] andetag."

Hoppas du som läser detta har en skön sommar!