Svenska
Blog
BEROENDE!!!

BEROENDE!!!

Detta är något som skrämt mig under en tid. Under en helt normal dag spenderar jag säkert 75% av tiden som går, med mina öron täckta av två stora lurar.

Jag lyssnar då på musik och podcasts, och jag finner väldigt få aktiviteter i vardagen som jag inte kombinerar med detta. Det skrämmer mig och min amatörpsykologiska analys säger att det kan ha att göra med antingen någon form av eskapism eller att jag flyr från mina egna tankar. Mitt huvud är i stora drag ett ganska rörigt ställe men att hantera problemet med lurar på öronen kan ge upphov till tanken, med medföljande känsla: "Varför i hela helvete agerar jag på detta viset?" Ni vet, man vill så hemskt gärna kunna vara människan som njuter av nuet. Så mycket att man helt tappar förmåga till att inse nuet, istället vänder man sig till något lättillgängligt, ett snabbt rus. Det kan vara allt från podcasts och musik till droger, porr och lösgodis.

Det infinner sig en stark känsla av äckel när jag gör saker som, från mitt perspektiv, inte är av värde. Visst ska man njuta men man ska även hålla sig kvar på balansgången. Man ska få hela livssituationen att gå runt också. För mig är det snudd på omöjligt att haja hur människor kan vakna 0:6 varje morgon, dricka sin smoothie, springa en mil, infinna sig i skolan, prestera bra på provet, hålla god ton, umgås med vänner efter skolan, umgås med flickvän, lyfta hantlar, laga mat, plugga och få sina 8 timmars sömn.

Det är ju så mycket enklare att sjukanmäla sig, sova ut, stirra in i väggen två timmar, inse att man måste göra något med den här dagen och sätta sig framför facebook för att det är där man hamnar, hoppsan så var klockan elva på kvällen, cigg på det och bums i säng som man ändå inte somnar i på gund av FÖR MYCKET KAFFE.

Det är inte världens enklaste sak att hålla koll på hur man ska leva sitt liv, det kommer ju inte direkt med en manual eller en lång JÄVLA tutorial a la första Assassin's creed. Det gör det inte heller lättare, när man har föräldrar, vars livssituation inte är världens mest lockande, att rådfråga i ärendet. Detta är ett lyxproblem, jag är medveten om det, men likväl ett problem.

Vad jag har kommit fram till är vad alla andra redan sagt. Ta inte allt på för stort allvar. Ta små steg i rätt riktning. Ha inte för höga förhoppningar. Gör allt för att vara närvarande här och nu, lär dig din andning, gör din yoga. Men hur du får självdisciplinen till allt det här? Ingen jävla aning...

HQ