Svenska
Allt är inte guld som glimmar

Allt är inte guld som glimmar

Jag har då och då skrivit om min förkärlek till just 80-talet här på bloggen ett flertal gånger men insåg igår att allt från den eran verkligen inte håller måttet idag. Jag är storkund på Discshop där nästan alla mina filmer köps och de har en finfin grej där man kan sätta ett litet maillarm på en film man skulle vilja köpa så om den dyker upp på marknaden igen så får man ett litet meddelande. Och när plötsligt en av mina gamla filmfavoriter dök upp så beställdes den illa kvick. Så nu under min hemska manförkylningsperiod när filmtittande varit min nummer ett av sysselsättningar var det då dags att njuta av gammal filmkultur, en klassiker i form av Howard The Duck. Redan efter ynka två minuter in i filmen började jag ana oråd.

Såg den verkligen så här illa ut? Tim Robbins, min hjälte från min absoluta favoritfilm Nyckeln till frihet, eller The Shawshank Redamption som den också heter måste ha spelat sin första roll i denna Ankeborgsfilm för han stank verkligen värre än gåslever. Lea Thompson som en gång i tiden stolt spelade Marty's mamma i Tillbaka Till Framtiden gjorde också hon en rysligt dålig prestation i vad jag idag misstänker är en film hon bittert ångrar. Men det värsta var dock inte dessa skådisar eller att monologen var äggande dålig, utan det var effekterna som var så usla att mitt skratt nästan övergick till snyftningar av att ha fått mina illusioner totalt krossade. Att se rödhårige Jeffrey Jones bli The Lord of Darkness och förvandlas på samma sätt som en engelsman gör när de precis stiger ur planet på Mallis till något grisfärgat, oljigt och svettigt var bara halva resan.

Att sedan se vad som ser ut som något från John Holmes komma ut ur munnen på honom för att laddas i bilbatteriet för att sedan förvandla honom till en elektrisk grönlysande grisröd Fish and chipsätare blev för mycket för mitt färgseende. För att inte tala om när han förvandlades till ett rymdmonster som mer påminde om en flatlus under lupp. Och med detta sagt vill jag aldrig mer prata om att jag precis la nästan två timmar av mitt liv på att se denna skräpfilm. Vår chefredaktör Petter skrattade åt mig när jag skickade en bild på mitt nyinköp stolt som en tupp och sa rakt ut att den inte går att titta på idag, den är ren smörja. Bullskit sa jag, och misstrodde honom grovt. Ack så rätt den gamle Pedro hade, och kvar med skämskudden står jag och ser rätt lång ut i ansiktet. Att han hade rätt tänker jag dock inte berätta för honom, frågar han tänker jag säga att det var den bästa jag sett, i klass med Gladiator och förtjänade minst fem Oscarstatyetrar.

Hatar, verkligen hatar att ha fel. Och visst finns det en uppsjö av filmer som inte åldrats vackert med både effekter och story men samtidigt finns det även de som än idag håller måttet, som lyckats stå emot tidens tand. En film som har grymt fula effekter idag men som fortfarande håller att titta på är John Carpenters The Thing som är från 1982 och där håller storyn och skådisarna den uppe. Jaws, eller Hajen är också en sådan rulle. Trots att själva hajen är ful som stryk och ser ut som en handpuppet i gummi från närmsta S/M klubb så älskar man filmen och stämningen och den åker in i spelaren minst två gånger om året. Sen har vi Robocop och Mad Max 2, Predator och Terminator. Ljuvliga filmer. Och så får vi inte glömma en av mina favoriter, Alien som också är en film som håller måttet än idag, vill nog säga att det är ett av de bästa skapade filmmonstren genom tiderna och den är hela 42år idag vilket är helt sjukt.

Filmerna som imponerar mest är dock de tre första Star Wars filmerna. Blir chockad varje gång jag kollar på dom och tänker att den första är från året innan jag föddes, 1977. Precis som pyramiderna skulle man ju vilja spekulera i att min husgud George Lucas fick hjälp från yttre rymden när han skapade den, han var så satans långt före alla andra och producerade fram en sån filmskatt som vi njuter av än idag. Sen kan man ju rabbla goa 80-tals rullar i rena farten så som Snuten i Hollywood, Dödligt vapen och Rambo. Die Hard och Big Trouble In Little China. Eller mysiga rullen Goonies där både Cable och Thanos är med.

Men dessa filmer hade trots allt en fördel som de andra inte hade och det är att de bara var goa actionrullar utan en massa specialeffekter i vilket är det som sabbar för oss idag när vi ser om våra filmer. Våra knivskarpa Tv-rutor är inte så förlåtande längre och vi ser minsta fejkning som om det lös som ett ljus i natten. Och inom filmvärlden går utvecklingen verkligen framåt med stormsteg. När Terminator 2 och Jurassic Park kom i början av 90-talet trodde man att snyggare än så här blir det fasen inte, men filmstudios får oss att inse hur fel vi hade varje dag. Nu finns verkligen inga gränser hur vackra filmer kan bli och vilka spektakulära effekter de kan chocka oss med.

Undrar vilka filmer vi kommer sitta och skratta åt om några år? Mästerverk som Sagan Om Ringen, Gladiator och Marvels spektrum av härliga filmer med lycraklädda muskelknuttar? Vilka filmer tycker du förtjänar att omnämnas som filmer vi en gång tyckte var snygga men som idag hade mått bäst av att grävas ner så de inte skadar någon mer stackares hornhinnor? Och vilka filmer tycker du håller i sig än idag trots flera år på nacken?

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy