En vecka med Battlefront II (spoilers, såklart!)

Så läste väl i rubriken att det förekommer spoilers i detta blogginlägg? Bra!

Oh boy, det är Star Wars-säsong! Snart släpper Disney lös The Last Jedi, och det har börjat vattnas rejält i truten hos mig. Tur då att jag under föregående vecka fick stilla mig begär genom att skjuta kollegor i nya Star Wars: Battlefront II. Och vad har jag att säga om den omtalade kontrovers till TV-spel? Jodå, jag gillart. Jag spelade inte mer än betaversionen av det första Battlefront. Varför? För att jag föredrar storydrivna spelupplevelser nu för tiden, som inte bara handlar om kaos och panik och intensivt pang-pang. Och efter de senaste veckornas snack om EA och Viscerals nedlagda Star Wars-projekt vill jag absolut inte uppmana dem till att satsa ännu mer på multiplayer.

Först och främst: Jag bryr mig inte om den här debatten som råder kring pay-to-win, loot boxes, mikrotransaktioner och så vidare. Jag tycker att det är en beklaglig utveckling, men jag är ändå inte intresserad av multiplayer just nu, så det spelar mig ingen roll om det tar 60 timmar att låsa upp Darth Vader, för jag kommer ändå inte hinna göra det. Därför påverkar näthatet som råder över Battlefront II inte mig i överhuvudtaget. Så ja, jag såg faktiskt fram emot spelet. Men endast tack vare kampanjen. Multiplayer och storslagna onlinestrider är liksom en liten bonus, men knappast något som rättfärdigar ett köp enligt mig.

Jag hade förväntat mig ett snuskigt snygg singleplayer-läge, med spännande story och dödscoola spelsekvenser. Och det fick jag - typ. Battlefront II är såklart snuskigt snyggt, och visst sker det en del coola saker i kampanjen, men storyn och berättandet kändes som fanfiction skrivet av en 12-åring, eventuellt något Jonas Mäki hittat på medan han var på dass.

Det är verkligen svårt att gilla huvudkararktären Iden Versio. Hon är en dryg, uppkäftig, bortskämd tölp enligt mig, och även om jag förstod redan vid utannonserandet av spelet att hon skulle byta sida (för inte har väl EA/Dice/Disney cojones att faktiskt visa oss berättelsen från skurkarnas perspektiv en endaste gång?) så skedde det på det bajsnödigaste sättet. Idens hemplanet blev attackerad av Imperiet... och då var det inte lika kul att vara soldat längre. Happ. Det krävdes inte mer alltså. Hemska tillvägagångssätt är OK, så länge de inte riktas mot Idens egna bakgator. Då lämnar man Imperiet och blir rebell istället, så de så.

Och så den där killen Del, eller vad han nu hette. Noll kemi mellan honom och Iden, och sen helt plötsligt så kysser de varandra i Jakkus ökenmarker. Va? Vad kom den kyssen ifrån? Sen när kan Iden uppvisa känslor? Jag är medveten om att Hollywood tränger in krystade romanser i sina berättelser, men varför tvingade man in den där relationen egentligen? Har det kanske att göra med den oerhört förvirrande epilogen, där Del och Iden inte längre är ihop, och det snackas något om deras gemensamma dotter. Är dottern Rey? Kommer The Last Jedi avslöja att Reys föräldrar hela tiden var två skittråkiga karaktärer från Star Wars: Battlefront II? God, I hope not...

Och var det verkligen nödvändigt att låta Hask överleva? Vad tjänade det för syfte? Vad är det för Project Resurrection han snackar om där i slutet? När är det tänkt att Dice ska ge oss fortsättningen på alla dessa lösa trådar? I Battlefront III? Jag tvivlar på att något av detta kommer tas upp i The Last Jedi, så varför tillät Disney ens denna berättelse? Varför avsluta hela spelet med en 10 minuter lång epilog vars enda syfte är att ta upp en massa nya frågor och sedan avbryta hela skiten i den konstigaste cliffhangern någonsin. Storyn i Star Wars: Battlefront II är en riktigt mess. Och som om inte det vore nog så är den inte ens klar.

I övrigt då? Uppdragen är skämtsamt korta, linjära, väldigt hoppig och alldeles för fokuserad på fanservice. Jag hade föredragit en välutvecklad, snortight story med Iden Versio i huvudrollen, från början till slut, istället för att få spela som Han Solo i 10 minuter när han går runt och stället frågor i en krog. Väldigt underlig spelsekvens det där, som bara infinner sig i spelet för att 1) dra ut på tiden och 2) orsaka nerdgasms.

Nu låter det som att jag tokhatar på Battlefront II, och det är inte min mening. Jag försöker bara säga att det är detta som sker när EA lägger allt fokus på multiplayer och lägger in en singleplayer-del bara för att tillfredsställa vissa fans. För kampanjen är faktiskt grym rent spelmässigt. Det är skitroligt att peppra Stormtroopers i fejset med lasergevär. Omgivningarna är, som jag skrev tidigare, snuskigt snygga, och allting flyter på fantastiskt på min Xbox One X. Men! Storyn och berättandet är kaos, så nästa gång ser jag gärna att EA lägger tid och pengar på att skriva en riktigt grym Star Wars-saga.

Och nu ska jag faktiskt ta och pröva lite multiplayer ändå tror jag...