Jag fick ett nytt perspektiv på världen

Ursäkta den dramatiska rubriken, men jag uttrycker mig både bokstavligt och figurativt när jag påstår att jag i augusti förra året fick en ny syn på världen. Låt mig gå igenom historien nu när jag har din uppmärksamhet.

Historien börjar med att jag som människa är väldigt snål. Eller kanske fattig. Varför inte båda två? Hur som helst har jag alltid haft en dröm om att få åka till USA. New York, om jag ska vara mer specifik. Men hur skulle jag som sedvanlig fattig universitetsstudent någonsin att ha råd med en sådan monumental summa, utan att behöva spara i flera år?

Men sommaren 2012 fick jag höra talas om konceptet som kallas Couch Surfing. Redan nu har jag antagligen fått några av er som läser att förstå vad jag vill säga med denna blogg. För er andra som undrar handlar det om att man som medlem på sidan kan anmäla sin soffa som "ledig", alltså att man bjuder in andra medlemmar att bo hos dig utan att behöva betala ett öre. Ett förbryllande koncept, tyckte jag, och jag registrerade mig genast och fyllde min profil med ett par bilder, mina intressen, mitt motto i livet med mera. Nu var det dags att hitta en lämplig "host" i det stora äpplet, vilket förstås inte är särskilt svårt i en av världens mest befolkade städer.

Och ja, jag hade samma misstänksamma synsätt på Couch Surfing som somliga av er förmodligen har. "Hur vet du att dessa hosts inte är serievåldtäktsmän?", eller "Vad händer om det vid ankomst visar sig att personen i fråga ljuger och inte alls bor där?". Jag håller med. Det är oundvikligen sådana frågor som vimlar omkring i huvudet. Speciellt eftersom vi har lärt oss epitetet "om det är för bra för att vara sant är det antagligen det". Lyckligtvis har skaparna av sidan haft detta i åtanke då det finns ett system för att verifiera sig själv (då man får hem en betalningsblankett) och ge omdömen till andra medlemmar. Som ny till denna soffsurfarvärld valde jag alltså att endast ge en förfrågan till New York-bor som hade både verifierats och fått en mängd positiva omdömen.

Veckorna gick. Jag hade säkert frågat tjugo olika hosts om jag fick bo hos dem i en vecka i augusti. Slutligen hittade jag en som accepterade. Jag blev helt utom mig av nervositet och eufori! Jag bokade en stund därefter flygbiljetter. Min host bodde i Brooklyn, tillsammans med sin flickvän och sin katt. Han nämnde även att jag fick ta med en kompis om jag ville, då han skulle jobba ganska mycket och inte kunde vara med mig dygnet runt.

Det var dock här problemet låg. Mina andra kompisar jobbade under denna tid eller skulle på traditionella solsemestrar. Då fick jag en ny idé! Jag visste nämligen att det finns ett forum för Couch Surfing på sidan reddit. Jag skapade en tråd där jag frågade om någon skulle till New York den veckan och ville umgås. Jag fick ett svar även där, från en till amerikan som var på bilresa ensam genom USA och bodde på diverse soffor under sin färd. Det visade sig att han var i Florida runt den tiden (det här var runt två veckor innan avfärd) och skulle sedan åka norrut. Perfekt! Vi skulle mötas på JFK Airport. Ord kan inte förklara hur spänd jag nu var på att få åka över Atlanten till detta mytomspunna land.

Dagen kom till slut. Jag fick resa en bra stund. Buss i Sverige mitt i natten till Arlanda. Flyg till Amsterdam. Flyg till Boston. Sedan flyg till New York. Klockan var drygt åtta på kvällen när jag kom fram. Killen jag skulle umgås med, som förresten heter Mike, kände snabbt igen mig från ett foto när han såg mig i bagagehallen. Snart åkte vi i hans bil från flygplatsen till Brooklyn och vår host, Javier. Det var först nu den surrealistiska känslan infann sig. Jag satt nu i en bil på New Yorks motorväg. Med en främmande amerikansk 26-åring. På väg till en annan främmande amerikansk 28-åring. Mitt i den tryckande augustihettan. På radion spelades klassisk rock, och Mike förklarade att det är det enda han lyssnar på. Jag började fråga honom om hans resa genom landet. Han hade varit i den större delen av södra USA, bland annat i Las Vegas, något han förtjust berättar om.

Sedan kom vi då fram till lägenheten i Brooklyn vi skulle bo i, och Javiers flickvän öppnade. En vägg av fuktig, varm luft uppenbarade sig och vi steg ödmjukt in. Det var en tvårumslägenhet, inte världens finaste (och inte i det finaste kvarteret i Brooklyn heller) men det var ändå ganska mysigt. Både Javier och hans flickvän var förstås extremt gästvänliga och lät oss ta åt oss av vad som fanns. Kort därefter insåg jag att jag just hade rest genom sex tidzoner, då jag snabbt blev väldigt trött. Vi gick och lade oss ganska tidigt.

Nu var alltså resan "igång". Första dagen var Mike och jag på Naturhistoriska museet och gick en väldigt lång promenad genom Central Park. I dagarna som följde var vi även på Metropolitan Musem of Art, Museum of Modern Art, The Cloisters, Nintendo World Store (det visade sig att vi hade spelintresset gemensamt) och, häftigast av allt, Empire State Building. På kvällen. Utan tvekan det häftigaste jag gjort. Andra kvällar när vi var trötta i benen brukade vi ibland åka hem till Javier och spela Castle Crashers på Xbox 360 tillsammans. Mike och Javier var mycket bättre än mig.

Andra höjdpunkter var att få åka New Yorks tunnelbana och se allt konstigt folk, Apple Store på 5th Avenue, Top of the Rock, New Yorks pizzor, Frihetsgudinnan, med mera.. Kort sagt hann vi göra väldigt mycket på drygt sex dagar.

Men snart var det dags att åka hem till Svedala igen. Jag tog adjö av och kramade Javier på vägen ut och sen fick jag återigen skjuts av Mike till flygplatsen. Han lovade att kontakta mig om han någon gång skulle åka till Sverige (något han definitivt ville göra). Sedan tog även vi adjö och jag fick en liten klump i halsen (vi hade spenderat nästan varenda vakna timme tillsammans i sex dagar). Nu var det endast tre flygresor och en bussresa kvar, sedan var den bästa upplevelsen jag haft hittills över.

Så, varför fick jag nytt perspektiv på världen och mänskligheten? Det kanske redan har framgått i texten, men inte nog med att jag fick se en ny kontinent, jag fick en förbättrad syn på människors goda vilja. Utan någon särskild föraning om vem jag var öppnade dessa främlingar sina dörrar för mig och lät mig bo och umgås med dem. Jag blev hänförd av gästfriheten. Det förbättrade även mig som person, då jag vanligtvis är rätt blyg när jag träffar nya människor. Nu var jag alltså mer eller mindre tvungen att öppna upp mig vid första sekunden. Annars skulle vistelsen ha varit mindre rolig för oss alla.

Det må låta klyschigt, men detta visar att trots det man ser på nyheterna så finns det goda människor där ute. Om du har modet och viljan, gör dig själv en tjänst och prova på Couch Surfing. Det kan förändra även dig.