Svenska
Blog

Intervju - KOLLEGAN om spel och faderskap

Nu är det än en gång dags för att introducera ett nytillskott till persongalleriet som utgör mina tramsiga intervjuer. Till vardags arbetar han som hårdnackad SO-lärare och nu träder han fram för att berätta om omställningen från hardcore gamer till fritidsspelande farsa. Hälsa KOLLEGAN välkommen!

Hallå eller, skulle du beskriva dig själv som gamer?
Jag kan väl börja med att säga att jag inte ser ut som den gamla, klassiska idén om hur en gamer ser ut. De som observerar mig på håll brukar tro att jag är en slick fotbollskille eller en person som det "sker magi med när han rör vilken typ av boll som helst". Så är inte fallet. Jag har knappt något bollsinne och slutade tack och lov tidigt med sport. Men spelandet och min relation till det är nästan som en religion för mig. Jag ser upp till spelskaparna och alla som är involverade i spelvärlden. 

Och för tre år sen blev du farsa, vad hände då?
Jag insåg att jag var tvungen att ge upp multiplayerspelandet på pc, och då främst mina två timmar StarCraft 2 varje kväll. När min dotter var tre veckor gammal så gick jag istället och handlade en PS4 för ge mig i kast med singleplayerspel som lugnt kunde spelas och pausas från soffan. I väntan på Spiderman (årets spel 2018!) spelade jag då Horizon: Zero Dawn (årets spel 2017!).

Hur kändes det att sluta spela på pc och gå över till handkontroll? 
Katastrof! Förmodligen samma känsla som när Michael Jordan började spela baseboll eller när Klimax hamnade i rullstol.

Har du någon barnrelaterad anekdot?
Ett par vänner som jag hade spelat Heroes of the Storm med tidigare behövde en tank för 5v5, och jag ställde upp. Min dotter gjorde då lägligt nummer två, så jag fick gå AFK några minuter för att byta på henne. Jag svepte sedan graciöst dotterns våtservetter över händerna och kom tillbaka och spelade som en gud (mina lagkamraters ord) och vi vann matchen.

För 2 månader sen köpte du ändå en ny, dyr feting-pc med en massa komponenter som jag inte kan namnet på. Hur har du nyttjat den?
Två timmar Wolcen. Två timmar, och det är inte ens snyggt.

Hur ser din fru på att du spelar?
Hon hoppar ju inte av glädje direkt. Jag försökte få henne att spela Erica tillsammans med mig men det dog efter en kortare sittning. Hon hade hellre sett att jag spelade tennis eller nån annan sport. 

Vad är det med ditt spelande som hon inte gillar?
Hon tillhör den gamla skolan; gillar att kolla på tablå-tv och tycker att tv-spel är nördigt. Hon tror att alla spel handlar om att döda och är "overkliga". Jag tycker istället att alla bra spel är en metafor för något annat.

En metafor? Hur då?
Ta Final Fantasy sju som exempel. Det handlar om ett företag som tär på jordens resurser för att människorna ska kunna överleva och ha det bra. Men man slåss mot dem, ungefär som debatten idag. Människor hatar på kärnkraft, men de är inte beredda att leva utan elektricitet. Det kräver ju att du är insatt i och köper tematiken, just för att spelet inte bara ska bli något som händer på en påhittad plats, med påhittade personer. 

Intervju - KOLLEGAN om spel och faderskap

Hur ställde hon sig till denna intervju?
Jag skulle beskriva det som en typ av förödmjukning, att jag förlöjligade mig. Hon skrattade och tyckte det var töntigt.

Sätter hon käppar i hjulet för ditt spelande?
Jag vill knappast att hon ska framstå som ondskan själv, hon är i själva verket väldigt snäll, men hon har ju andra prioriteringar än mig.

Du ska ju faktiskt få ett till barn redan imorgon, hur tror du att det kommer att påverka ditt spelande?
Tänk Hiroshima 1945, spiken i kistan. Återigen, se på Klimax, han blev aldrig densamme efter skottet.

Har du några tips för hur man kan fortsätta spela efter man fått barn?
Jag försöker få till bra sömnrutiner för dottern och sen använda tiden mellan 20:00 och 22:00, samt mellan 06:00 och 08:00.

Du går alltså upp 06:00 på lördagar och söndagar?
Jag försöker göra det. Då är man ostörd.

HQ