Last of Us 2 - Oinfriat Löfte

Ni kan vara fullständigt lugna, detta inlägg kommer att vara helt spoilerfritt. Jag är bara lite besviken - nästan lite ironiskt - på en oinfriad aspekt. Det började med att Neil Druckman under förra året berättade att de mänskliga fienderna skulle agera på ett sätt som gjorde dem närmast svåra att döda. Inte som att dom skulle överlista dig, utan att det skulle vara moraliskt svårt. Alla fientliga människor skulle få unika namn för att med en populär konstvetenskaplig term "främmandegöra" dem - de skulle inte bli som vanliga fiender, utan du skulle se på dem på ett sätt som du aldrig sett på fiender i ett spel tidigare.

Dessa namn skulle kunna "vrålas ut i sorg" av en annan fiende när du dödat någon, vilket sedan kunde resultera i att dom - alldeles betagna av sina känslor - börjar springa emot dig och överhuvudtaget börjar agera oförutsägbart och plötsligt irrationellt. Detta skulle tillsammans skapa en enormt trovärdig upplevelse av kamp på liv och död.

Sanningen är att jag blev naivt upphetsad över detta. Å ena sidan lät det som att Peter Molyneux fått ta över PR-avdelningen, å andra sidan föreställde jag mig verkligen att Naughty Dog kunde ro det i hamn. Det är också därför jag kallar min besvikelse för ironisk, för jag skulle ju ha sett igenom detta från början. Spelmediet är inte i fas med att kunna leverera sådana upplevelser där du som spelare verkligen får moraliska kval av att döda varenda en av dina hundratals fiender. Inte ens Naughty Dog klarar av att leverera det, trots att dom flyttar otaliga andra gränser inom mediet.

Jag har i själva verket faktiskt inte ens hört ett skriket namn, och än mindre har jag drabbats av några moraliska betänkligheter gällande mitt dödande. Framförallt inte på grund av fiendernas agerande på slagfältet. De rör sig visserligen smart, men att de skulle röra upp några känslor hos mig vore fet lögn.

Kanske säger det mer om mig än om spelet att jag är besviken över det här, för det spelar ju egentligen ingen roll att jag inte upplever att fienderna agerar så som Druckman sade. Jag har ju generellt inte dom kraven, och om inte Druckman lovat detta - och jag gått på det - hade jag aldrig ställt dem från början. Nu lämnas jag lite ironiskt besviken på Druckmans uttalande och på spelets oinfriade löfte, men kanske mest på mig själv. När lär man sig?

Hur har du upplevt dom mänskliga fienderna, kära läsare? Är det någon annan aspekt av spelet som du inte tycker har infriats?

Och kom nu ihåg att vara snäll gamer och lämna kommentatorsfältet fritt från spoilers och dylikt, annars blir jag så ledsen.