Svenska

Det konstigaste du någonsin spelat

När jag spelade första Last of Us och nådde slutsekvensen var det visserligen en nästan total känslan av tomhet som kom över mig, men det var också något annat. Det var inte bara faktumet att den i allt väsentligt amoraliska handlingen, efter 15 investerade timmar, inte gav mig någon som helst tillfredsställelse och förlösning; det var framförallt att det som påkallat hela känslogalleriet kom från ett spel.

I diskussioner med vänner brukar jag återkomma till detta; att det nog var första gången som jag upplevde att ett storspel inte bara flyttade gränsen för vad som kan berättas i spel, utan ställde sig tvärt bredvid. Det blev för mig nästan som en nyupprättad tidslinje för berättande i spel; ett före och ett efter Last of Us. Det var en slags stolthet, som jag tror att jag kände. Hur dumt det än låter. Att få vara med om ett moment som, tänker jag, för alltid kommer förändra hur vi ser på vad man kan berätta i ett spel.

Det konstigaste du någonsin spelat

Det ledde i sin tur in mina tankar på något helt annorlunda, men kanske ändå inte. När jag tänker tillbaka på Grasshoppers helt utflippade spel Killer is Dead är det med delvis samma, men ändå absolut inte, liknande känslor och tankar: "Kommer spelmediet någonsin att bli detsamma igen?"

Jag tänker speciellt på sekvenserna i Killer is Dead där man sitter ansikte mot ansikte med brudar på strippklubbar eller hotellrestauranger mellan de mer traditionella hack n' slash-uppdragen. Huvudkaraktären ska då ragga på kvinnorna genom att stirra på deras bröst och kön vid rätt tillfällen, vilket efter hand fyller på en mätare (som jag inte vill veta vad den symboliserar). För att få mätaren att nå över den maximala gränsen, och således "vinna", ska jag efter ivrigt fluktande slutligen ge dem en present. Detta ska få dem att vilja hoppa i säng med huvudkaraktären och ge honom ett vapen i belöning.

Det finns konstiga aspekter i andra spel, jag vet, jag har spelat Metal Gear Solid. Men att göra en så absurt misogyn sekvens till ett obligatoriskt moment som man dessutom upprepar vid säkert fem - sex tillfällen under spelets gång, det är helt ofattbart. Jag förstår det inte och det fascinerar mig samtidigt, så som det svårförståeliga ofta gör. Har spel någonsin varit konstigare än såhär, och kommer de i så fall någonsin att bli det igen? Jag vet inte om jag vill det, men det är ju en intressant fråga att ställa i alla fall, tänker jag.

Det får mig att uppriktigt undra: har du någonsin spelat något konstigare än detta, kära läsare?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy