Bryr du dig om hälsan?

Jag har funderat lite på hur jag ska kunna skriva det här inlägget utan att det framstår som att jag bara klappar mig själv på axeln i ett slag av extrem självgodhet, men hittar inget fiffigt sätt att kringgå den saken. Ändå känns det tillräckligt viktigt, och jag misstänker att den som fattar kommer att fatta. Jag vill skriva lite om hälsa relaterad till kost, tobak och livsstil, nämligen, och eftersom att jag varit i båda ändarna av skalan kan det nog vara intressant för folk som går i samma tankar. Eller hur? Bra. Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet när du läst klart. Here goes:

För en tid sedan snusade jag, åt snabbmat, drack minst en liter Coca-Cola per dag och hade för vana att sitta i soffan med två påsar chips på kvällarna. Gärna glass också. Och choklad. Och så lite mer snus. Och kanske en sväng förbi McDonalds. Rent utseendemässigt blev det ingen större skillnad. Det såg världens bästa ämnesomsättning till. Jag borde väl ha vägt ungefär 280 kilo, men höll mig stadigt på drygt 65. Dessförinnan rökte jag också, i varierande grad. Gärna samtidigt som snuset. Att möta minsta mot- eller medgång utan att sörja/fira med en cigarrett eller snus var, på den tiden, otänkbart.

Det kanske låter som att jag koketterar nu. Som att jag vill visa hur lite jag brydde mig, och att jag tagit mig upp från det mörkaste av mörker, men så var det aldrig, och så har jag aldrig sett på saken. Jag såg mina vanor för vad de var, beklagade mig lite tyst för att ohälsa föder ohälsa och konstaterade att det inte var någon idé att sluta med något om jag inte kunde sluta med allt, och det hindret verkade för högt för mig. Jag fick istället ta mig runt alla övriga hinder som skapades, såsom att det plötsligt blev för tufft att cykla dit jag skulle, att jag blev trött och ofokuserad om jag inte druckit ett stort glas cola på en timme, eller att jag fick avbryta allt för att handla snus så att det aldrig skulle ta slut. Bara jag såg till att aldrig få slut på snus och cola så var det ju lugnt, och busskort var inte så dyrt.

Till sist fick jag blåsor under snusläppen. Det gick knappt att äta, och när jag fick reda på att det är genom just sådana långvariga blåsor som det bildas muncancer bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag slutade med allt. Började pressa grönsaker istället. Ersatte Coca-Cola med juice, tackade vänligt men bestämt nej till rökning, tänkte på blåsorna när jag såg en snusdosa och spenderade snackspengarna på lite dyrare mat istället.

Och det funkade. Tre dygn eller så med feber och det värsta var över. Under de tre dagarna fick jag insikt om hur sanslöst starka ämnen det handlar om, och sedan kom resultaten. Jag blev piggare, effektivare, smartare och gladare. Och blåsorna försvann. För att maxa vändningen började jag även träna, och det säger väl sig självt att även detta gett positiva resultat.

För att sammanfatta min aningen rättframma lilla historia vill jag bara poängtera att du gör precis hur du vill med ditt liv och dina vanor, men jag kan nu säga ur erfarenhet att ett hälsosamt liv är bättre. Alla dagar. När du bryter ett negativt mönster så kommer du att känna positiva förändringar. Det fattar alla, i teorin, men ganska få väljer att faktiskt göra det. Sedan ska jag också säga att man förstås inte måste vara påläst kostextremist för att få resultat, och man behöver inte exkludera exempelvis snacks och läsk helt. Jag kommer såklart också att dricka Coca-Cola någon gång när humöret faller på, men om man gör det för att inte må dålig, snarare än för att det ska bli gott och svalkande - ja, då kanske man borde ta sig en funderare.