Svenska
Blog
The Last of Us 2 är påfrestande, och jag är inte ens halvvägs(spoiler)

The Last of Us 2 är påfrestande, och jag är inte ens halvvägs(spoiler)

Skrivet av Oxpost den 25 juli 2020 kl 13:33

Herregud! Jag är inte ens halvvägs in genom kampanjen och har redan behövt ta flera pauser på grund av hur obönhörligt psykiskt påfrestande det här spelet kan vara från och till. Jag har inte riktigt kommit till något som story-mässigt kastat omkull mig fullkomligt, men enligt en kompis är jag nästan framme vid en punkt som tydligen kan ses som kontroversiell och om storyn i sig också kommer bli tyngre och mörkare så kommer jag inte må bra efter allt det här.

Jag är ganska dålig på stealth-spel överlag. Jag har inte tålamodet eller fattningen som riktigt krävs för att kunna överblicka ett område och därefter lägga fram en strategiskt optimal väg för mig att gå igenom. Det innebär att varenda jävla möte med fiender innebär konstant hjärtklappning (inte minst när man går upp mot de där satans hundarna) och idel ansträngda, väsande ljud som jag inte visste att jag kunde frammana.

Överlag så är jag dock riktigt imponerad och nöjd med vad Naughty Dog har åstadkommit här. Jag har som sagt inte lyckats ta mig allt för långt in i kampanjen men hittills är jag helt med på de val som gjorts. Att döda Joel var, enligt mig, ett briljant verktyg för att skapa driv och engagemang. Inte minst då jag anser att Joels roll i det hela var halvt om halvt klar efter det första spelet. Jag kan väl förstå att valet inte är något som tilltalar alla, men det finns inga tvivel om att Abby har ett motiv till varför hon tog död på honom. Varenda scen när man stöter ihop med Joel som Abby hintar om att det finns en ilska och ett hat från Abbys sida gentemot gubben, och jag är oerhört nyfiken på vad exakt som ligger bakom allting. Hade Naughty Dog valt att göra ett äventyr i stil med det vi här får genom diverse flashbacks hade jag inte varit lika imponerad. Dynamiken mellan Joel och Ellie är fortfarande där, tack vare tillbakablickarna, men eftersom det inte är huvudfokuset fungerar det snarare som en ytterligare motivation till att få fatt i Abby.

Just nu har jag precis gett mig ut igen som Ellie på väg mot ett sjukhus för att få fatt i en person från WLF, och har alltså inte spelat som Abby igen. Jag ska ta tag i det här ordentligt i veckan som kommer, men jag vet redan nu att jag inte kommer klara mer än 2-3 timmar per sittning. Mitt psyke pallar inte mer än så.

HQ