Ayer är en klåpare

Det finns inget annat sätt att säga det på. Oavsett hur bra End of Watch och Training Day må vara står det klart att den mannen inte kan göra en sammanhängande, engagerande film längre. Den hoppiga struktur, och allmänt förvirrade händelseutveckling hand bjöd på i praktfiaskot Suicide Squad har tagits till nya nivåer i och med den rakt igenom hopplösa Netflix-rullen Bright.

Själva skådespelet som sådant är det inget större fel på, i alla fall inte när vi talar om Edgerton och Smith som båda verkar trivas gott i varandras sällskap. Istället är det allt som omger de två som är så trasigt att det svårt att finna ord.
Ayer och manusförfattaren Max Landis verkar inte veta vad de vill göra för film. Hela inledningen ägnas åt att, på ett övertydligt och klumpigt vis, försöka etablera en värld fylld av sociala orättvisor där orcher hamnat på den socioekonomiska botten, människorna i någon form av arbetera/medelklass och alver i toppen av näringskedjan. Det hade kunnat fuka, om Landis eller Ayer hade kunnat stava till "subtilt", men så verkar inte vara fallet. Istället slås vi över huvudet med en gjutjärnspanna med en socialkommentar så krystad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

När hela världen, hafsigt och snabbt presenterats för oss släpper filmen temat om social orättvisor helt, mer eller mindre, och fokuserar istället på att bli någon form av mix mellan episkt fantasy-äventyr och ett försök till grisigt realistisk snutfilm i samma stuk som just End of Watch. Inte heller det funkar. Actionsekvenserna är uselt klippta, karaktärsutveckling finns inte, struktur finns inte. Det är bara en enda stor sörja. Den stora skurken i dramat, spelad av en fullkomligt överflödig Noomi Rapace, får vi inget grepp om. Vi vet att hon är dum, men vi får ingen backstory eller något motiv att relatera till. Hon är bara där och inte ens särskilt mycket.

Jag orkar verkligen inte skriva mer om filmen. Premisen är lovande. Det finns stunder som skvallrar om att detta faktiskt hade kunnat bli bra, om hjärnorna bakom allting bara visste vad de ville. Personligen hade jag hellre sett detta göras till en miniserie för att sprida ut och på allvar utveckla alla de olika riktningar filmen vill gå i. Men nej. Istället får vi den mest osammanhängande smörjan jag sett på länge.