Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Borderlands 3 i mitt hjärta

Borderlands 3 i mitt hjärta

Skrivet av PatrYk den 29 juli 2019 kl 16:26

Det är snart dags, men inte snart nog tyvärr. 6 veckors ytterligare väntetid. Borderlands, Borderlands 2, Borderlands: The Pre-Sequel och Tales of Borderlands har avverkats i omgångar så till den grad att jag (idag) känner till den fiktiva planeten Pandora och alla dess lika fiktiva invånare bättre än jag gör min egen bakgård. Hyser starkare affektion till karaktärerna i spelen gör jag än i verkligheten för ungefär halva av den kvarvarande släkten min. Vilket obönhörligen är talande, mest kanske för mina släktrelationer, men också för hur underbart Borderlands faktiskt är.

Det var inte alltid så. Njutningen för den här underbara spelserien väcktes bara för knappt några år sen när samlingsboxen, The Handsome Collection, släpptes och man på allvar fick ta del av allt det som Gearbox hade snickrat ihop genom åren. Vi talar verkligen 2 massiva spel fullproppade med både mindre och större expansioner, alla befintliga uppdateringar och klasser, allt extragodis samt kosmetiskt lullull, samlat i en ljuvligt oemotståndlig double pack-combo, inlindat i en vacker rosett bestående av den senaste 4k-uppdateringen. Men det är inte bara allt godis, den underbart skruvade världen och alla karaktärer som trollbinder och briljerar. Möjligheten att spela dessa spel med 3 andra personer antingen online eller hemma i soffan på delad skärm, gör mycket för den säregna upplevelsens skull. Tidernas mest briljante ruskprick, Handsome Jack, får en att vilja skjuta sig fram till eftertexterna och sen bara 360-vända och upprepa resan igen, gång på gång - på gång. Varje genomspelning lite svårare, lite hårdare. Raid-bossar som Son Of Crawmerax tigger stryk av spelare som tagit sig förbi mållinjen och lever på level 50 och över. Dessa majestätiska vidunder kan under fel förutsättningar bjuda på en utmaning direkt tagen ur helvetets djupaste avgrund (något jag fick lära mig den hårda vägen), men i kompani av åtminstone en till spelare, en dos ihärdighet och ren kämpaglöd, går det att fälla dessa bestar och dansa på liken. Och då minsann regnar det stål av färg och typvariant kan jag lova. Stor utmaning, bättre belöning, maximal eufori. Upprepa.

Inför det kommande spelet verkar man ha höjt ribban rätt så rejält. Interplantera resor, kutande vapen, svärande vapen, vapen med alternativa eldgivningsmöjligheter, massiva mech-robotar (med vapen), sinnessjuk fiendevariation, nya modifikationer, möjligheter, rättigheter, skyldigheter. Lite mer krut i krutpåkarna verkar också vara något att se fram emot, goda nyheter eftersom fjösiga vapen var lite av en akilleshäl i spelserien tidigare. Nu låter varenda skjutjärn bra mycket saftigare. Om man investerar sina surt förvärvade slantar i den snordyra Super Deluxe Ultra Savage Edition Plus-Plus vars prislapp ligger på hiskeliga 1199 kronor, då blir det också en stram kaffebudget månaden ut. Jag planerar naturligtvis att lägga ut varenda krona på den mustigaste utgåvan av spelet, naturligtvis, koffeinabstinens är ju ett högst överskattat litet fenomen. Vill ju få ut så mycket ur denna underbara värld som bara möjligt och Gearbox sin vana trogen ger ofta också ut bra tillägg väl värda sina prislappar. Och det är ju för böveln Borderlands vi snackar här, återigen, jag förväntar mig i slutändan ingenting mindre än en sann triumf och en massa sömnlösa nätter. September... du är så långt borta, din bitch.