Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Unity of Command II ett av årets bästa

Unity of Command II ett av årets bästa

Skrivet av Patrikseve den 19 november 2019 kl 20:24
This post is tagged as: Unity of Command, Unity of Command II, Wargame, Omgångsbaserad

Ett spel av strategitypen som fallit lite bortom radarn för många spelsiter är Unity of Command 2. Det finns bara 4 sidor som i dagsläget ligger ute med en recension på metacritic vilket är synd så att snitta 91 som följd av det säger inte så mycket jag tycker dock att det är riktigt bra. Spelet är ett av den omgångsbaserade wargame genrens bästa på säkert ett årtionde eller två. Det är dock ett litet blygt spel förpackad i en stilig skrud som gör det omvända kontra sin konkurrens. Det typiska för genren har varit dels tunga tjocka manualer, bökig ui, enormt detaljerade siffertunga inslag sett till menyer för dina trupper etc. Och dels den andra varianten som istället vilar på en snabbare approach som är lite enklare att ta sig in i. Exempel på den mer komplexa varianten är Gary Grigsbys War in the East/West och exempel på den lite enklare skulle kunna vara Panzer Corps. Förstnämnda är mer av en simulator i genren medans sistnämnda är snabbare men ack likväl komplexa spel för den oerfarne. Grigsby spelen har en manual som är på 382 sidor som ett exempel, dock behövs den då spelet tar ungefär Star Wars: Fallen Order i spellängd att greppa i min mening även för den som har lite mer erfarenhet så Unity of Command II liknar mer sistnämnda än förstnämnda.

Med det sagt så vill jag lyfta ögonen mot Unity of Command som skapades av en mindre studio och uppföljaren är både större, bättre och lite mer komplex trots enkla spelmekaniska inslag. I denna titel så ingår även logistik, försörjningsleder och olika förmågor som att kalla in bombanfall vilka bidrar till spelets strategiska och taktiska djup. Några av nymodigheterna fanns i en viss form även i föregångaren men jag tycker att det tar större plats denna gång och att flera av det spelmekaniska komponenterna känns viktigare och samverkar med varandra bättre. Ai:n är också ingen pushover oavsett svårighetsgrad utan spelar ganska bra på att omringa, strypa din tillförsel av materiel och möta dig. Enspelarportionen är robust i min mening med en lång kampanj, varningens ord är man ny till genren så kanske inte tutorialen räcker utan man kan behöva gå in på youtube och söka videos. Det här är ett konstant återkommande problem inom den här genren likväl strategigenren överlag tyvärr även om del lyckas bättre än andra. Unity of Command kan därav vara lite svårt inledningsvis men till skillnad från många andra strategispel upplever jag AI:n som smart, utmanande för den här typen av spel.

Att inte helt olikt säg Panzer Corps sättas in i ett klurigt scenario och lista ut hur man ska ta sig runt fiendens frontlinjer är belönande. Det är också lite snabbare i både omgångare och pacing än en del av sina konkurenser vilket hjälper spelet även om de som vanligen spelar de här spelen inte bryr sig om spelen tar längre tid på sig. Många av oss som spelar de här spelen kan sitta minuter och vänta på vår tur det är sak samma det är ett tänkande genre av spel som tar den tid det tar. Däremot skadar inte snabbare omgångar som i denna titel utan tvärtom så upplever jag det roande att snabbare kunna spela sina rundor mot datorn. För att återgå till spelet i sig så saknar det kanske djupet Grigsby spelen har men kan ändå utmana spel som Panzer Corps och dylika även om de fungerar lite olika. Det är inte riktigt samma fokus på historisk realism i denna titel utan det är snarare ett system där en del enheter kontrar andra bättre, det är lite tydligare än säg som i Hearts of Iron serien. Jag kan uppskatta det lite enklare konceptet.

Det här är inte ett spel för alla, men jag skulle kunna rekommendera det som en inkörsport till andra spel i genren. Jag hade nyligen rätt roligt med Warhammer 40k: Armageddon som är i samma genrestil så detta var ett naturligt hopp då jag älskade föregångaren. Jag ser inga problem av en sådan karaktär att det är en icke rekommendation utan tvärt om så är det värt att prova även om man inte spelat genren. Det kanske ändå inte uppskattas men spelet är bland det enklare i genren att ta sig in i och bara spela utan att sakna djup. Det finns en komplexitet här som belönar den som lägger ner tid i spelet utan att helt göra spelet ogenomträngligt. Och jag vidhåller att det är ett av genrens bästa inom loppet av ett årtionde även om det såklart finns andra toppentitlar här med. Framförallt är det också ett av mina favoritspel i år.