Det är alltid något väldigt, väldigt visst med hur John Mayer spelar gitarr. Jag skulle kunna lyssna på en helakustisk, instrumental skiva i timmar där John bara sitter och noodlar runt på guran, eftersom han har en sån otrolig känsla. Så mycket känsla, så mycket karaktär. Nu har han dessutom tagit fram nya strängar tillsammans med Ernie Ball och när han demonstrerar hur bra de är i en liten reklamvideo, slås jag ääääännu en gång av hur mycket jag gillar hanbs gitarrspelande. Go!

Jag har lyckligtvis så bra minne (still, även om korttidsminnet likt Memento-gubben ter sig helt värdelöst) att jag kan minnas tillbaka till den första gången jag hörde Alice in Chains. Detta var september 1992 på fritidsgården Morenska villan och låten som dundrades igång på stereon var Them Bones. Jag minns att det kändes direkt, att detta var något nytt - något annat. En mix mellan grunge och metal. Melankoliskt, proppad av udda grundrytmer och med otrolig sång/lyrik proppad av mörker. Körsången/harmonierna mellan Layne och Cantrell var smittsamt fantastiska och sedan dess, ända sedan dess, har jag varit ett Alice in Chains-fan. Att idag, 23 år efter hans tragiska död, kalla Layne Staley för en av tidernas främsta rocksångare - är såklart ingen överdrift. Han var otrolig. Han var otrolig.

Idag är det ju Alice in Chains-grundaren och gitarristen Jerry Cantrell som fyller mitt Chains-behov och det har han gjort många år, nu. Han var hjärtat i bandet och hans musik för fanan vidare, med heder och skyhög kvalitet. Nya skivan I Want Blood är ute sen i höstas och jag har faktiskt inte börjat lyssna på den (aktivt, i mängder) förrän nu, pinsamt nog. Hur bra är den då? Fin som snus. Snorfin. Favoritspåret stavas Afterglow. Go!

Satan. I gatan. Hohoo... Giamaros nya superbil Katla är härmed avtäckt (efter åratal och tissel/tassel) och Katla, är en veritabel superbest. Eller vad sägs om en egenutvecklad V12:a på sju liter och 2157 kusar, och en totalvikt på 1450 kilo. Det pratas om 0-100 på under två sekunder och jag gillar hur de blandat Koenigsegg med Lamborghini Revuelto (designmässigt), rakt av.

Jösses vilket tätt och högeffektivt försvarsspel OKC spelade mot Julius Randle i Minnesota Timberwolves inatt. Han, som varit vassast i Timberwolves på slutet, var helt isolerad i match två tack vare hur Oklahoma spelade i försvaret, och det kändes lite som basket från tidigt 90-tal snarare än 2025, i hur de spelade inatt. Run & Jump men också forcera med storlek och hålla sig till fundementals och dominera midrange-portionen av matchen. 2-0 i matcher tillk OKC som jag misstänker kan sweep:a Minnesota, här. 4-0, tippar jag.

Aaron Paul och hans Breaking Bad-karaktär Jesse har gästat Sean@Hot Ones för att svara på ingående frågor om hans karriär och mula i sig ordentligt med stekhet chilisås. Jag älskar ju Breaking Bad och anser att Aaron Paul är lysande i varenda avsnitt. Go!