Detta är äckligt bra det. Äckligt bra.

Att jag har en svår, svår mancrush på countrysnillet Chris Stapleton lär inte ha undgått någon som på daglig basis läser mitt babbliga nonsens i denna blogg. Jag dyrkar karlstackarn och har poppat hans magiska skivor mer än vad som torde vara realistiskt. När han gästade et suveräna musik-initiativet Tiny Desk Concert (NPR) är det naturligtvis så att Chrissy var så överjävligt bäst att jag fick magsår av att jag aldrig kommer att kunna sjunga eller spela som Staple. För avundsjukan bultar i min skalle - fortfarande. Link

"It's easy to understand why other singers took to his songs — Stapleton writes lyrics that sound classic but never dated — but his softly creaking voice gives them the home they deserve. And even though those songs stand plenty well on their own, it's nice to have a little support. When Stapleton stepped behind the Tiny Desk to play selections from Traveller, he was joined by his wife Morgane on harmony vocals. Between patient, detailed songs of devotion to love, Los Angeles and liquor, they paused for banter about the summer heat in D.C. and the large number of guitars Chris owns ("Not supposed to tell that part," he said to Morgane)."