Bones Jones fuskade till sig bältet - igen

Jag brukar inte vara den som är den. Brydde mig inte när Vitor Belfort TRT-dopade sig så att han såg ut som en solbränd Hulk. Inte heller när Chael Sonnen bevisligen gjorde detsamma. Men det är något visst, något som stör mig mer, med Jon Jones och hur hans framfart tolererats av UFC genom allt som skett. Kokz, fyllekörningar, krogmisshandlar, doping, doping och mer doping. Karln borde vara avstängd på livstid vid det här laget och det faktum att han kan sitta och vara så pass självbelåten som han nu var inför lördagens bältesfight mot svenska Alex Gustafsson, fick mig att må direkt illa. 60 picogram av steroiden Turinabol visade sig komma frånh en droppe blod, tydligen. Vilket gör hela grejen mycket, mycket värre. Klart att Bones varit steroid-dopad hela karriären men först börjat åka dit på slutet. Det fattar alla.

Och när han klådde Gus och tog bältet som OS-brottaren Daniel Cormier lämnat ifrån sig - kände jag mig ärligt talat en smula äcklad. 2018 har verkligen varit ett bedröööövligt år för UFC. Bedrövligt. De har betett sig som rövhål mot alla förutom deras tre mest namnstarka fighters och grisat på likt aldrig förr på ett sätt som jag är stensäker på kommer att straffa sig nu framöver. UFC 232 var dock bra, minus Jones. Killen som klådde Mendez såg brutal ut och Nunes slakt av den obesegrade Cyborg var så in-i-hellböbbö imponerande att jag bara gallskrek, rätt ut.