John Bonham hade varit stolt

Jag trodde absolut att jag hittat "hem" när jag för första gången provspelade Sabians HHX-cymbalserie. Detta var 20 år sedan. Jag trodde att jag bestämt mig för att HHX skulle vara de enda (i princip) cymbalerna jag spelade från och med för cirka tio år sedan då jag köpte Groove Hats, Stage Crash och Studio Ride. Men så blev alltså inte fallet. Suget efter Paiste när jag väl bytte DW Collectors-kitet mot ett ultraklassiskt Ludwig Classic Maple - blev för stort. Alldeles för stort. För det är något väldigt visst med kombinationen Ludwig Classic Maple (som har ganska precis hur mycket ton som helst) och Paiste 2002/Giant Beat. Det låter maximalt mycket rock. Klassisk, gammal 60-talsrock. Och därför har jag denna gång helt övergett Sabian (och Zildjian och framförallt Meinl).

Jag spelar fyra stycken Paiste-cymbaler idag (två stycken 2002, två stycken Giant Beat) och bytte nyss ut mina 20 år gamla New Beat-hattar, också. Har ställt Paiste 2002: Big Beat mot Giant Beat nu hela helgen och även om båda paren (båda är 15 tum) låter helt, helt fantastiskt och är lättspelat rappa och ultrakrispiga trots sin ordentliga storlek - är det 2002:orna ("Black" Big Beat) som kommer att behållas. De är härmed en given del av mitt Ludwig-kit. Nu längtar jag till att det nya Classic Maple-kitet anländer (större storlekar, annan färg).