Inspirerad bakom trummorna

Jag spelar trummor idag, i stort sett enbart. Och jag känner mig väl förberedd. Har spelat en halvtimme (minst) varje dag de senaste året och i kombination med alla våra band-rep har det blivit mer trummande 2019 än på närmare 20 år. Jag har tillbringat de senaste dygnen med att skriva färdigt låttexter till bandets egenskrivna material också och även om det finns lite polering kvar att göra är jag nöjd. Gitarristen Mattias sångmelodier är fenomenala, och då är det ju verkligen inte svårt att hitta rätt ord på rätt plats, och para in dem.

Under den gångna veckan har jag trummat till drumless tracks och till metronom, bara för att förhindra att jag ibland blir lite väl yvig rent tempomässigt och av någon outgrundlig anledning är det metalcore-nissarna Peripherys lite lugnare grejor som legat till grund för dessa "övningar". Vilket är märkligt. Eftersom jag vare sig lirar "odd times" vanligtvis, eller med dubbelpedal (det gör jag ju inte nu heller, men ja - du fattar). Har snöat in på låten "Lune" som jag köpt i "drumless track"-form och försökt pussla ihop. 7/8-dels-takt blir 7/9, 16/8, 4/4 och sen tillbaka till 7/8. Svårt. Och deras batterist (gudabenådat skicklig med en otrolig känsla och framförallt energi) Matty Halpern gör det naturligtvis så snyggt. Så oförskämt läckert, hur han liksom rätar ut sina odd times så att allt låter som 4/4. Nästan irriterande skickligt utfört.

Jag gillar låten, i stort. Visst, han Spencers sång blir lite väl mycket fjortiz-boyband-ish för min del, kanske. Men det finns så mycket känsla här, samtidigt. Hela skivan Select Difficulty är ju stencool, på sitt sätt. "Heavy eyes but the tongue won't stutter." Länk