Jag blir inte "Årets pappa"

Jag vaknade i lördags av att Frank försiktigt viskade "Kan du läsa vad det står?" i mitt högra öra och framför gubbnyllet höll han fram sin Switch. Med grumligt dödströtta ögon gnuggade jag fram synen och möttes till min måttliga fasa att min sexåring hittat Quake Remastered, och spelat det i över en timme medan jag sov. Som en stock. På skärmen stod det "You need the gold key" och innan jag översatte det åt Hegevall Junior ställde jag den retoriska och rätt ordentligt korkade frågan: "Spelar du Quake?".

Frank: Heter det Krejk?

Jag: Mm... Quake

Frank: Jag älskar det här

Jag: Kan du styra?

Frank: Ja-ja! Först var det svårt men sen kom jag på att man ska röra båda spakarna och nu går det jättebra, jag älskar att skjuta vakter och monster

Jag: Gubben, det där är barnförbjudet

Frank: Det gör inget

Jag: Jag tror inte att mamma skulle gilla att du spelar Quake

Frank: Jag älskar Krejk

Och visst, det var ju jag som installerade det på hans Switch när han var hos sin mor, och lämnade det på hårddisken. Jag får skylla mig själv och med tanke på hur extremt primitivt det ser ut - är det nog relativt harmlöst, ändå. Påminner ju idag mer om Minecraft än något annat. Även om man faktiskt pangar vrålande helvetesdemoner med raketbössa än bygger svinfula legotorp.