Det där hatet...

Det är direkt vidrigt enligt mig hur folk beter sig. Jag tänker främst på den miljonmängd hatiska kommentarer på alla möjliga sociala medier om hur Lewis Hamilton är en gråtande, värdelös fjolla och ett arsle, för att han tappade humöret på sin ingenjör i stridens hetta, under gårdagens F1-lopp i Turkiet. Ingen annan F1-förare genom tiderna har tvingats utstå mer hat i form av den där typen av missunsamma, slappa, hatfulla, avundsjuka äckelkommentarer som på regelbunden basis sågar sönder hans personlighet och allt som killen gör, och inte gör. Hela tiden. Varje dag. Året runt.

Jag ser exakt samma sak när det gäller LeBron James (Lakers, NBA). Killen kliver aldrig snett, har aldrig gjort någon nåt illa, praktfarsa, trogen make, ansvarsfull lagkamrat, tidernas mest troligt bästa basketspelare (alla kategoeier) som skänkt hundratals miljoner till välgörande ändamål och som i princip aldrig vare sig är kaxig, dryg, arrogant eller självgod. Att LeBron är en av "the good guys" råder det absolut innga tvivel om. Ändå tvingas karln utstå mer hatiska kommentarer på Instagram, Facebook och Youtube än snudd-på alla andra människor på hela planeten. Varje dag. Hela tiden. Året runt.

Lewis må vara en expert när det kommer till att via radiokommunikation med sin ingenjör gnälla på däck som i grunden inte alls är så kassa som han ofta påpekar, men vad gör det? Är det verkligen så himla farligt det? Killen är alltid trevlig. Alltid positiv. Sprider ett optimistiskt och uppenbarligen genuint trevligt budskap, han arbetar aktivt för flertalet välgörenhetsorganisationer, arbetar för equality och mot rasism, verkar vara en strålande lagkamrat och en härlig storebrorsa (jag har träffat hans lillebror ett par gånger på pressresor för bland annat Project Cars och Project Cars 2, härlig typ det med). Trots detta målas han upp sim Belsebub, som satan själv, av tusentals ettrigt oförskämda fans.

Och ja, det är väl kanske nåt som dessa två herrar (med flera) ser som en del av paketet. Är man bäst i världen så blir man hatad, av många. Också. Den primitiva ur-avundsjukan och missunnsamheten letar sig då (bevisligen) alltid fram. Personligen tycker jag att detta mest är pinsamt, det blir så uppenbart att folk känner ett måste att klanka ned, trycka ned och försöka sänka någon som är så omänskligt bra på det dom pysslar med. Men det är ju heller naturligtvis inget nytt. Jag hyllar dem båda, istället. För deras arbetsmoral, slit, ambitionsnivå, driv, motivation, för deras förmåga att inspirera och för deras sätt att förhålla sig till hatet.