8-Bit Christmas

Jag blev förvånad över hur mycket typiskt nostalgidränkt amerikanskt 80-tals-gorm som går att direktöversätta till min (naturligtvis) helsvenska 80-talsuppväxt. Härren på täppan-snökullemos på skolgården, reta folk för fula vinterkängor, muta sig in hos klasskompisar för att få spela NES, sälja jultidningar (i filmen; Julkransar) för att ha råd med TV-spel och mycket annat. Och just därför gillade jag HBO Max-julrullen 8-Bit Christmas, trots mängder av problem. Den var mysig. Charmig. Den gjorde mig glad.

Detta trots att Neil Patrick Harris var övertänd och kass i rollen som en äldre version av huvudrollsgossen. Klen insats. Trots att Steve Zahn tog i för hårt och spelade en farsa som var/är svår att både tro på och tycka något annat än illa om. Han borde tveklöst tonat ned mobbartonen mot sin egen son, för bövelen. Den var klyschigt förutsägbar också men det hör ju snarare julfilmsgenren till.