Jag står redo. Min kropp är redo. Resan är en del av målet, tänker jag, och letar som jag nämnt med ljus oich lykta efter "rätt" Alfa Romeo Giulia Quadrifoglio. Bilen jag hade bokat i Örebro såldes ju trots reservation men det hindrar knappast mig från att leta efter ett annat objekt. Och processen triggar mig. Jag njuter av att ha intresset tillbaka. Jag älskar att jag längtar efter ett bilköp, igen. För inte sedan hösten 2011 har jag känt såhär (då köpte jag min första Nissan GT-R R35, i Stockholm).
Bilarna som finns ute idag är både cirka 100 000 kronor för dyra för min budget och dessutom antingen i färgen vit, eller svart. Jag vill (som sagt) inte ha något av det även om det finnes tankar om omlackering, oavsett. Under tiden som jag kikar och bevakar, läser jag tonvis med recensioner samt kikar på lika många videotester. Evo, Car, Motortrend, Top Gear, Autocar... Alla är rörande överens om att Alfan är segmentets överlägset bästa. Den toppar enligt dem alla BMW M3, M4, RS4, C63 AMG och de minus som tas upp är alla interiör-orienterade, vilket en rallygubbe som undertecknad ändå aldrig bryr mig särskilt mycket om. Hell, min Focus RS (MK3) ser ut som en 19 år gammal Ford Kuga invändigt. Ändå gillar jag den.
Tidigare delar ur denna bloggföljetong: