Mina tio favoritfilmer (10)

Film ja... Har varit en av mina största hobbys sedan slutet på 80-talet då jag efter att ha sett Star Wars, Batman (Burton), Hajen, Predator, Robocop och Goonies bara beslutade mig för att detta var något som jag skulle hålla på med, i ett helt liv. För så mycket älskade jag det. Så förtrollande var all film för mig i rätt tidig ålder och när jag 1988 började samla på VHS-rullar, var tanken att aldrig sluta. Men som vi alla vet ersattes VHS av DVD vilket snudd-på ruinerade mig. Jag köpte på mig 300+ DVD-filmer till fullpris vilket enligt snabbt överslag torde ha inneburit en effektiv kapitalförstöring på runt 55 000 kronor, för att inte tala om alla Blu-rays och HD-DVD:er som jag kastade pengar på.

Jag pluggade filmvetenskap som en del av min mediautbildning på gymnasiet. Läste sen dramaturgi och sen en kurs i manusförfattande på högskolenivå och fick min första filmrecension publicerad i lokal nyhetsblaska i februari 1995 (jag betygsatte Heat och fick hisnande 350 kronor för min text, minns jag). Sen dess har det blivit ett antal tusen publicerade filmrecensioner, närmare 1000 topplistor och över 8000 filmbloggar. Och nu är det dags för min högst personliga topplista över det jag anser vara tidernas tio bästa filmer. Here goes nathink!

Mina tio favoritfilmer

(10) Pulp Fiction

Jag kommer verkligen aldriiiiig att glömma första gången som jag såg Tarantinos ytterst märkvärdiga, stilbildande genremix som slog ned som en veritabel atombomb i filmvärlden i november 1994. Den hade ännu inte gått upp på bio i Sverige och jag visste ingenting om den. Inte ett dugg. Min grannes komois Lantz samlade precis som jag, då, på Laserdiscar och han lånade ut en importerad Japansk specialutgåva med japansk text på skivomslaget. "Se denna!" sade han, och räckte mig den LP-stora silverskivan med tillhörande japanska sleeve.

Jag stoppade skivan i min Magnavox Laser samma kväll, kopplade in hörlurarna i TV:n (eftersom min mor och syster såklart redan gått och lagt sig och väggarna i vår lägenhet var papperstunna) och satt som förstenad i samtliga 154 minuter. För Pulp Fiction påminde för sin tid verkligen inte om nånting annat som jag hade sett. Den kändes lite som att tjuvkika in i en annan värld, där varenda liten dramaturgisk grundregel och Hollywood-typisk trop kastats ut genom fönstret i favör för karaktär, originalitet och attityd. Den var som en stenhårt vrålande punkskiva medan alla andra lyssnade på dansband. Och Tarantino gick ju från okänd nobody till filmvärldens hetaste över en natt, i princip. Jag älskar Pulp Fiction, innerligt. Jag memorerade de följande dagarna Jules bibelvers och har sedan dess sett denna film säkerligen 20 gånger.