Sida-vid-sida med min bloggserie Racing från förr startar jag nu även en liknande omgång om gamla slagsmålstitlar. 1v1-fighting likväl som Beat 'em ups. Nu kör vi.
Efter att ha producerat Kung-Fu, Zelda II samt Trojan agerade Takashi Nishiyama chefsdesigner samt producent för Capcoms första Street Fighter-spel, som ingen idag minns. Ingen bryr sig om Street Fighter eftersom det (mer eller mindre) floppade och eftersom det var först med Street Fighter II som det tog fart, för Capcom. Men det var startskottet för Takashi Nishiyama som fightingdesigner och när han strax efter releasen av Street Fighter (1) drog till SNK, började han dagen därpå skissa på ett Street Fighter-aktigt spel med en personlig hämndstory som förde tankarna till Final Fight. Hans grundidé var att karaktärerna skulle vara mmindre urflippade än i Capcoms spel, mer verkliga sett till design och personlighet och att hans sprites skulle vara mycket, mycket större än allt annat på marknaden.
Jag minns väldigt, väldigt tydligt första gågen jag såg Art of Fighting rulla på en tjock-TV. Detta var i maj 1993 och jag hade precis klivit innanför dörrarna på den lokala spelbutiken TV-spelsbörsen. Där stod en kille vid namn Leif från mitt grannskap (gick i min stora syrras klass) och smiskade minibossar i det absolut snyggaste spelet jag någonsin sett. Jag minns hur hypnotiserande läckert det var. Och hur enormt stora gubbarna på skärmen var. Drömmen där och då var såklart att köpa en Neo Geo AES och Art of Fighting men några sex tusen kronor för konsol + spel fansn det såklart inte i min plånbok. Inte ens en tiondel av den pluringen fanns att tillgå vilket innebar att på väg hem från skolan varje dag, cyklade förbi TV-spelsbörsen och lärde mig alla attacker med den ultrafräna Robert Garcia och blev en redig fena på SNK:s Street Fighter-utmanare.
Idag är Art of Fighting bortglömt, för det mesta. Detta till skillnad från Street Fighter som är världens största fightingföljetong. Hade någon frågat mig 1993 vilket spel/spelserie som skulle dominera framtiden, hade jag mest troligt svarat Art of Fighting, dock. Just där och då - kändes det verkligen som nästa steg framåt.