Fighting från förr: Shadow Warriors

Det fanns en tid i Sverige då mycket av vår favoritunderhållning censurerades och när tanterna på Censurverket, statlig myndighet såklart, satt och köttade sönder allt de såg. Videovåld förstörde vår kära ungdom vilket innebar att allt från Commando till Robocop slaktades. Detta var under min uppväxt och jag minns med stor tydlighet den extas som infann sig när det visade sig att grannskapets tyskimporterade familj hade tagit med sig Cobra, Robocop, Rambo II, Predator, Commando - Oklippta från Deutschland. Synd att alla pratade tyska, hahaha, men det sket vi ju i. Vi var vio-tio år gamla och ville se grafiskt övervåld - i kubik.

I samma veva förbjöds samma Censurverk allting som hade ordet "Ninja" i titeln, eller det fick lov att överasättas till något mildare (över hela Europa, gällde detta). Eftersom ninjor var döden. Hemskt. Gräsligt. Teenage Mutant Ninja Turtles fick heta Teenage Mutant Hero Turtles här och Ninja Gaiden döptes om till Shadow Warriors. idag är det såklart svårt att förstå hur man ens kan komma på tanken att Warrior skulle vara "mildare" och mer barnvänligt än "Ninja", men så var det i alla fall. Och jag visste inte ens vad Ninja Gaiden var förrän jag blev äldre. I min värld hette Hideo Yoshizawa ikoniska NES-titel Shadow Warriors, bara.

Jag såg spelet för första gången hemma hos klasskompisen Rotvold, innan vi skulle gå till skolan. Jag gick alltid förbi honom vägen till skolan och när jag ringde på slet han upp dörren i all hast och utbrast: "Kom in, kolla på det här!" och visade Shadow Warriors på en 21-tums-TV med sidor täckta av gulnad träpanel. Det såg ut som Castlevania, men med en rapp (ljusblå) ninja i huvudrollen. Jag var fast, direkt. Såklart. Resten är historia. Shadow Warriors släpptes till NES under sommaren 1991 och vi spelade det innan skolan i en hel månad. Ursvårt, superskoj. Kultförklarat.

Tidigare delar ur denna följetong: