Fighting från förr: Karate Kid

November 1987 släppte Atlus ett av tidernas sämsta licenstitlar till Nintendoas 8-bitarsmaskin och jag kommer verkligen aldrig att glömma hur exalterad jag var när det var dags för en första provtur hemma hos klasskompisen Jonas, och hur otroligt besviken jag var efteråt. Det var relativt snyggt, för sin tid, men alldeles bedrövligt svårt på grund av urusel spelkontroll och påminde därmed en del om Master System-titeln Black Belt där det var svårare att time:a hoppen än att klå spelets bossar. Karate Kid var inspirerat (minst sagt) av Kung Fu till NES men lyckades aldrig underhålla på samma premisser och de där omöjliga bonusbanorna ska vi inte ens prata om. Rent raseri, var vad det var. Rent, ofiltrerat raseri.