A Spike Lee Joint

A Spike Lee Joint. En mening som för mig är magisk. Om filmens anslag börjar med den texten, är jag som klistrad framför duken. Spike Lee är och har alltid varit min husgud.

Jag har en rätt skaplig filmsamling vid det här laget. Började för 15 år sedan, har köpt om alla gamla VHS-original på DVD (alla utom Steven Seagal och Jean Claude Van Damme-rullarna that is) och börjar närma mig 300-gränsen. Samla film är skoj, ibland nästa lika roligt som att se dem.

O eftersom vi på Gamereactor har turen att bli matade med massor av högkvalitabel rullar från de svenska filmbolagen blir det såklart oftast nästan för mycket filmtittande. En per kväll eller fem i veckan är standard. Jag ser allt (är dålig på fransk film dock) och kan ofta, trots min gnälliga sida, bli entusiatisk över skräpfilmer som Into the Blue (läs tidigare blogg).

Ungefär en gång vart annat år är det högtidsstund hemma i mitt filmrum. Och igår ägde en sådan rum. En ny Spike Lee-film avnjöts i gode vänners lag, och kvaliteten går som vanligt inte att ta miste på. Vi såg Inside Man, en annorlunda typ av film för att vara Spike, men som ändå innehåller hans mest extrema egenheter och yttersta kännetecknen.

Inside Man är en intelligent, originell och ursnyggt fotad thriller med fantastiskt skådespel (främst från Denzel, såklart) och skarp dialog. Efter mästerverk som Do the Right Thing, He Got Game, Clockers och 25th Hour (nej, jag är inte speciellt förtjust i Malcolm X) är Inside Man ännu en storslagen film från en av vår tids absolut främsta.

Spike... du regerar!