Svenska
Blog
Tarantino = överskattad

Tarantino = överskattad

Skrivet av Petter den 28 december 2006 kl 02:06

När jag nu skriver att jag anser Quentin Tarantino vara en av tidernas mest överskattade filmskapare tänker du säkert: "Petter förtjänar att bli uppäten av hajar, omgående" men innan du säger något, häng med på mina argument och försök se förbi din favoritscen i Pulp Fiction.

Vad har Quentin Tarantino gjort som kan klassas som briljant arbete? Jo: Manusförfattandet av Natural Born Killers (såklart), regiarbetet (och delvis även manusförfannatdet) för Pulp Fiction (såklart) och manusarbetet med Tony Scotts urcoola True Romance. Sen är det stopp. Totalstopp. Sorry...

Varför? Varför nämner jag exempelvis inte Reservoir Dogs, varför nämner jag inte den filmen som Tarantino både skrev och regisserade - och som idag anses som en av moderns tid coolaste och mest stilbildande filmer? Svaret är: För att Tarantino stal de viktigaste scenerna i den filmen rakt av från Hong Kong-rullen Long Hu Feng Yun (1987). Sure, han stal inte allt, inte precis allt, och förtjänar såklart credit för såväl manuset som regiarbetet - ändå. Men han är inte gud bara därför.

Efter Pulp Fiction gjorde Tarantino Jackie Brown, en av nittiotalets värsta skräpfilmer enligt mig och en uppvisning i bajsnödig dialog och hopplöst tråkigt (och alldeles för krystat) händelseförlopp. Four Rooms = småputtrigt och halvbra men knappast särskilt minnesvärt, nej. Den bästa av de fyra historierna är den sista som baserats helt på kultiga kortfilmen Man from the south.

Sen kom Kill Bill, ett saligt, ojämnt och sömnigt hopkok av fler av Tarantinos största inspirationskällor. Vissa plagierade rakt av, igen. Kill Bill 2 var betydligt bättre än den första delen men det värdelösa slutet drog ned även den, tyvärr.

Och i marknadsföringn av Kill Bill (som Harvey Weinstein själv ogillade och klippte upp i två delar trots tidigare protester från Quentin) matades vi med mantrat "Quentin Tarantinos fourth movie"... So what? Precis som om han skulle vara Hollywoods heliga frälsare med filmer som Four Rooms och Jacke Brown? I don't think so. I Kill Bill lyckades Tarantino med musiken, resten var ogenerade stölder från Francois Truffauts, Fritz Lang, John Woo och Sergio Leone. Då är man inte gud. Inte i min värld i alla fall.

Nu kanske du säger att han aldrig ansetts vara gud heller. Och precis nu kanske du säger: "Petter förtjänar att bli uppäten av hajar, omgående". Men häng med en liten stund till innan du slänger fram hajmaten.

För under senare tid, är Tarantino någon slags allsmäktig filmgud som står över allt och alla andra. Han själv anser detta och så gör de stora filmbolagen. Och här tar all logik slut (faktiskt) och någon slags skev idoldyrkan på otäckt hög nivå tar vid.

Exempel 1: Jag köpte filmen House of Flying Daggers på DVD i Montreal då jag besökte Ubisofts Splinter Cell-team för lite över ett år sedan. På omslaget står det: "Approved and presented by Quention Tarantino". Jag säger: Va? En ultrakinesisk kampsportsrulle regisserad av Hero-regissören Yimou Zhang, nu såld med Tarantinos ansikte på DVD-omslaget? Utan att han haft något som helst samröre med Zhang, någonsin - och allra helst inte arbetat med House of Flying Daggers?. I USA sålde säkert House of Flying Daggers massor bara på grund av att Tarantinos fula tryna prydde omslaget. Och jag förstår verkligen ingenting.

Exempel 2: Jag köpte just en amerikansk nyutgåva av Renny Harlins Long Kiss Goodnight. En cool actionrökare som aldrig blir tråkig. På omslaget står det: "Approved by Quentin Tarantino". Vaaa? Så bara för att mannen bakom Jackie Brown gillar Renny Harlins film så pressar filmbolaget upp nya exemplar med Quentins "approval" på omslaget? Jag fattar verkligen ingenting.

Exempel 3: Jag fick DVD-rullen Running Scared i julklapp av min lillebror. En överraskande cool och tät thriller som jag helt klart saknat i min filmsamling. Wayne Kramer som skrivit och regisserat Running Scared står även bakom underskattade The Cooler och manuset till trams-thrillern Mindhunters. Tarantino har ingenting what so ever att göra med Running Scared, men på omslaget finns en 8x8 cm stor blaffa (utformat som en stämpel) där det står (och hör här nu) "approved by action master Quentin Tarantino".

Action master? Tarantinos styrka är kvicktänkt och intressant dialog, utsökt känsla för filmmusik och förmågan att skapa coola karaktärer. Hans förmåga att regissera actionscener däremot är ytterst begränsad. Ändå är han nu en actionmästare med en alldeles egen jättestämpel som filmbolagen använder som säljargument? Jag fattar ingenting, återigen.

Låt mig dra en paralell. Ridley Scott har regisserat filmer som: Alien, Blade Runner, Thelma & Louise, Black Rain, Gladiator, Black Hawk Down och Matschstick Men. Trots detta har jag aldrig i mitt liv sett ett åtta centimeter stort klistermärke pryda en film han inte arbetat med med hans "godkännande".

Eller varför inte Oliver Stone. Karln står bakom mästerverk såsom: Plutonen, The Doors, Salvador, JFK, Natural Born Killers (regi), Wall Street och U-Turn. Har han någonsin hypats som Tarantino? Absolut inte. Stone är en av vår tids största filmskapare men i direkt jämförelse med Quentin Tarantino, enligt såväl biopublik som filmbolag) verkar han som en prao-elev. Och ett åtta centimeter stort klistermärke med hans "godkännande" har aldrig existerat.

Och det är här all tänkbar logik redan slagit hundratals kullerbyttor och där argumentet om att Tarantino skulle vara överskattad börjar kännas vettigt. Inte sant? För hur maniskt cool Pulp Fiction än är, är Quentin idag plågsamt överreklamerad. Sure, hans känsla för coola popkulturella referenser, filmmusik och dialog tänker jag inte ta ifrån honom - men det är också det enda han får... av mig.

HQ