Världens hungrigaste

Mina påfågelciklider är världens hungrigaste djur. I hela världen, någonsin. Ever.

De äter allt. Allas mat, räkpellets, laxpellets, frysta musslor, frysta räkor, frysta fiskbullar, mygglarver, flingor... allt! Ibland hinner de andra firrarna inte äta ens en gnutta av sin måltid innan påffarna Ronny, Conny, Sonny och Donny snabbat sig dit och smaskat i sig rubbet.

Och som de har växt. Jösses! De är nu den dubbla storleken, efter endast två veckor. De har blivit lite svartare i mönstret och håller ihop ännu bättre som grupp. De regerar akvariet, helt och hållet.

Och allt eftersom de satt skräck i alla de andra fiskarna (utom Janne snigelmal, han kunde inte bry sig mindre) har de också blivit betydligt kaxigare mot mig. Idag slamsög jag botten, och de små jävlarna bet mig lite i armen, försökte åka ned i slamsugen och var allmänt überstöriga under hela tiden som jag arbetade med armarna under vattnet.

Igår bytte jag 200 liter av vattnet i akvariet, och då bildar trycket från slangen (då jag fyller på vatten efter att ha slangat ur 200 liter) en grop i sanden. Det yr sand, och alla de andra fiskarna lägger sig så långt ifrån denna virvlande grop av sand som de bara kan. Dock inte påffarna. Nejdå, de lägger sig I själva gropen, under flera kilos vattentryck som sprutas ur slangen och från min dusch, och ser sådär hjärndöda ut som bara riktigt dumma fiskar kan. De utmanar allt, äter allt, slåss mot allt. De är huliganer. Med fenor.