Playstation Classics och gubbfingrar

Det är nästan samma visa varje generation. Jag börjar spela dem allra bästa spelen i slutet på generationen. Jag är så sent ute så att Sony redan kallar dem för classics.

Jag köpte det hyllade God of War här för någon dag sedan och jag har precis tagit mina första stapplande steg. Ni behöver inte vara oroliga för några überspoilers med andra ord, men låt oss ta intrycken i rätt ordning.
Grafiken. Herregud vilken grafik. Jag har suttit och myst i soffan och detaljstuderat det grafiska och är otroligt imponerad med vad den gamla trotjänaren orkar med att rita upp.

Jag har inte spelat dem tidigare delarna så jag var osäker på om jag skulle hänga med i spelets story, men det tycks fungera alldeles utmärkt. Det känns lite som att jag får uppleva äventyret ur Arteus (heter han så?) ögon istället för pappa Kratos ögon, vilket känns som en läcker detalj utvecklarna har fått in.

Så allt i spelet är fantastiskt tills gubbfingrarna kommer in. Spelet är svårt för mig. Jag har cirka 14 sekunders reaktionstid på en block (överdriver såklart, men ni fattar) och det här sätter käppar i hjulet för mig. Jag har stora, stora svårigheter med att få en ner en Heavy Draugr och jag spelar på normal. Har i omgångar suttit och funderat på att ändra ner till "Give me a story", men är jag verkligen så dålig?
Det är jag nog. Utan tvekan. Men jag vägrar låta gubbfingrarna besegra mig, jag ska klara det här!