Svenska

Irriterad, frustrerad och riktigt förbannad.

Skrivet av Ysmir den 5 februari 2014 kl 21:35

Jag älskar att spela precis som de flesta andra i spel världen. Några av mina bästa upplevelser har med spel att göra. Dagen man får ett nytt spel och är helt till sig för att få åka hem så snabbt som möjligt och slita bort plasten på spel fodralet känna lukten av ny plast, nytt fodral, nytt spel!
Man slår sig ner och i dem bästa scenarion så sitter man som förstenad man är helt fast, storyn, hur den är uppbyggd, hur den berättas, karaktärerna. Allt detta som kan förgylla ens dag, vecka eller som i vissa sällsynta fall, spelupplevelser som man bär med sig för alltid.
Det är en väldigt speciell känsla som folk som inte spelar aldrig kommer förstå sig på.
Men ibland kan den mest förväntansfulla titeln, det som verkar vara så bra, man kollar på trailern till spelet 10 gånger i rad utan att bli uttråkad, ibland, så kan även detta bli till ett rent helvete. Förväntningarna är oftast för höga nu för tiden. Man möts av en karaktär och en spelvärld som ser riktigt lovande ut. Det ligger en speciell dynamik över det hela, som man förmodligen har byggt upp av trailers och en och annan lovande förhandstitt. Vilket jag försöker att inte göra sen ett tag tillbaka.

Som när det spelet som ser så bra ut på alla sätt visar sig ha usel spelmekanik, du tycker att din karaktär gör helt tvärtemot än vad du nyss knappade in på ditt tangentbord eller handkontroll, detta "misstag" får dig att dö, dö och ytterligare en gång dö. Kort efter bemöts man av en text som säger "You died" Tack! Jag kunde inte lista ut det själv. Efter att man har dött trycker man lite givmilt på att man vill fortsätta. Då ska det ladda, inte i 2 sekunder heller utan längre. Oftast ett bra tag.
När det äntligen har laddat färdigt så inser man också att man får börja om från början av banan. Vilket kan vara en fördel, man tänker ut en ny taktik. Nu ska jag smyga mig igenom istället för att imitera Rambo och försöka döda en mindre armé trots att jag visste att ammunitionen knappt räckte till mindre än 3 av alla fiender.
Att smyga går mycket bättre tänker man, nu är jag nästan igenom havet av alla fiender, där är dörren! Då spawnar det en fiende några meter framför, man trycker ner en knapp så att karaktären ska huka sig bakom den perfekt placerade linjen av lådor. Trots det så vänder sig fienden och börjar skrika, slå igång larmet och skjuta med ett automatvapen som tycks ha oändligt med skott som han aldrig behöver ladda om, man blir dödad igen, trots att man var fem meter ifrån säkerhet, checkpoint. Man får börja om allt och nu känner man hur frustationen gnager lite lätt inombords.
Ändå så ska man försöka sig på det ytterligare en gång.
När man väll har klarat förbi detta steg så är allt lugnt en stund, man börjar vänja sig med det hela, alla problem om hur dåligt spelet egentligen funkar har nästan blivit glömda. Då mitt från ingenstans bestämmer sig ens karaktär för att ta ett skutt och falla igenom banan, eller så ska den fastna mellan två brädor där det bara finns en utväg, börja om, spelet fryser helt plötsligt till men som tur är hoppar det igång igen efter några sekunder. Man sparar spelet för säkerhetens skull, då blir det ett uppehåll igen på allt det där dåliga, man kan lugna ner sig och tänka sig att spela färdigt storyn ändå.
Men mitt från ingenstans fryser spelet helt och hållet, man har inte sparat på länge och jag känner hur ilskan växer, jag drämmer till mitt soffbord med lagom kraft för att kunna ta mig an och starta om spelet. Då blev man helt plötsligt påmind om spelets torra story, den dålig motoriken i allt som kunde tänkas röra på sig och det fruktansvärt stela röstskådespeleriet. Inget går som man vill, jag sitter och är förbannad hela tiden nu jag tar ut ilskan genom otaliga slag med min näve på mitt lår eller något annat i närheten och som om inte det var nog så bestämmer sig spelet för att ytterligare än gång att frysa och man startar om men istället för att få börja om banan så har sparfilen blivit korrupt och måste raderas.
Det är vid sådana tillfällen som jag undrar vad jag egentligen håller på med, att spela ska vara roligt lite irriterad kanske man ska vara under spelets gång, det som hör till, men när det går så långt att allt man har gjort försvinner, man blir förbannad på allt och inget är roligt längre.
Då är det lika bra att stänga av och strunta i det spelet, i alla fall just nu. Ta en paus.

Sätt igång något spel som du utav egen erfarenhet vet att du älskar och bara njut!

-Ysmir

HQ