Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
The Old Dark House var... rolig?

The Old Dark House var... rolig?

Ganska ofta sker så kallade "blinda köp"; jag köper en film eller ett spel jag inte vet ett dugg om. Senaste filmbeställningen blev ett gäng Eureka-blurror, vilket inkluderade Double Indemnity, Harakiri, The Cabinet of Dr. Caligari, japanska House och då även det blinda köpet - The Old Dark House. Jag behöver inte veta mer än att det är en 30-talsrulle med gotisk atmosfär och Boris Karloff i en av rollerna, för att slå till. Igår var vädret behagligare i Karlstad så jag och frugan passade på att titta på den:

Den var en härlig överraskning. Riktigt stark början som innehöll ett par ovanligt actionfyllda sekunder, jämfört med andra filmer från tiden; ett oväder som skapade jordskred som är centimeter från att mosa en bil. Ovädret tvingar våra kära huvudrollsinnehavare att ta skydd i ett gammalt hus. I huset bor två säregna syskon och en galen butler, bland annat. Stämningen var allt man kan önska sig från en gammal skräckis, men jag blev paff hur komisk den var. Medvetet komisk, inte sådär ironiskt "så dåligt att det blir kul" - utan på riktigt rolig. I min blinda entusiasm hade jag helt missat att detta var en skräckkomedi. Både jag och frugan log genom hela filmen. Skrämmande? Nej, troligtvis knappt för sin tid, men en mycket rekommenderad film ändå!

När blev du positivt överraskad av en film eller ett spel senast?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Världens bästa regissör gör samurajdrama

Världens bästa regissör gör samurajdrama

Bästa enligt mig, alltså.

Det finns ingen bättre än Shinya Tsukamoto. Av alla regissörer jag ser upp till står kultregissören Tsukamoto på toppen. Från starten av hans långfilmskarriär med Tetsuo: The Iron Man, fram till hans senaste verk Fires on the Plain har han aldrig någonsin slutat att imponera. Visst är det småfilmer jämfört med Hollywoods bedrövliga blockbusters, men hans filmer är kraftfulla, inspirerande explosioner av känslor och idéer. Rena konstverk för dina sinnen från första sekund, med härlig do-it-yourself-anda som lever kvar sedan hans hyper-cyberpunkfilm Tetsuo.

Nu är han på gång med filmen Zan, ett samurajdrama som utspelar sig under mitten av 1800-talet. Jag vet inte mycket om filmen, men jag vågar lova att jag kommer ha gåshud genom hela resan. Finns ingen annan film jag längtar efter lika mycket som denna nu.

Har ni någon regissör som alltid impar på er?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Vad gick fel med Onrush?

Vad gick fel med Onrush?

Genre-krocken Onrush släpptes tidigt i juni med en prislapp som många fnös åt efter prat om spelets begränsade innehåll. Jag har själv inte tillbringat mycket tid med det; ett par matcher i betan, och ännu färre under spelets gratishelg på Playstation 4. Att jag inte spelade mer än så beror helt enkelt på att jag inte motiveras av att testa spel under begränsade perioder - jag vill framför allt inte lägga ner timme efter timme på multiplayer då.

Den fria helgen placerades perfekt tillsammans med en stor rabatt på Onrush, så att spelet inte sålde så bra som de önskade är ganska tydligt. Nu har även en testversion som begränsar din speltid till en timme släppts till Xbox. Detta bara en månad efter lanseringen, som i sig klämdes in lite skamset precis före E3-veckan. Alla väntade på nya titlar, "shadow drops" och stora reor. Mitt i uppladdningen kom Onrush. Redan tidigt klagades det på att matcherna var fyllda av bottar på grund av att ingen spelade.

Jag är ju ingen Mäki; ingen expert på försäljningsstatistik eller finsk polka. Men inte tusan gick det väl bra för spelet, och vad gick fel? Onrush är inget litet indiespel och det är inte heller ett i mängden. Codemasters har slängt ihop idéer från klassbaserad multiplayer som Overwatch, kikat på MOBA-genren och placerat allt i ett sorts Destruction Derby som utspelas på breda vägar fyllda med överraskningar. Det är välgjort och polerat. Men ingen satt och väntade på ett spel som detta. Det är inte ett enkelt upplägg att marknadsföra, och de verkar inte ha lyckats att göra det heller. Folk suktade efter nya spel som Motorstorm, Burnout och Flatout. Racinggalenskap, helt enkelt. Ta bort racingbiten och folk blir som frågetecken. Onrush är en konstig mutation av olika idéer, som dessutom är fattigt på innehåll (dock bra innehåll tydligen, det som finns), lanserades på sommaren precis före årets viktigaste vecka för spelare, för ett pris på ca 600kr.

Vad hade Deep Silver chansen att göra annorlunda?

Tja, ett lägre pris vore smart. Och rimligt, med tanke på hur snabbt den stora rean och fria helgen kickade igång. Kanske skulle de ha hållit inne på släppdatumet och satsat hårt på en fin, tydlig presentation på E3 tillsammans med en shadow drop samma dag? "Klassbaserat arkadbilkaos utan racing. Du behöver inte köra bra, bara hårt! 400kr, ute nu. BOOM!", ungefär. Eller hur vågat hade det inte varit med Onrush som PS Plus/Games with Gold direkt vid lansering, á la Rocket League? Inte för att Onrush kommer att sätta sig på tronen med Rocket League oavsett, men tänk kanske hade det kunnat göra gott. Följ upp det med ett gäng kosmetiska DLC-pack, om så önskas.

Jag vet inte... Detta är bara mina tankar utan någon djupare koll på läget. Jag önskar att ett spel som Onrush blev stort. Det är en fräck idé. Men något gick ju fel. Jag har fortfarande inte har köpt det själv. Trots att jag är intresserad. Trots den grymma rean. Men jag sitter ju med samma oro som alla andra; ett multiplayerspel med lågt antal spelare och på tok för lite innehåll skämmer iväg plånböcker.

Spelar du Onrush?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus
Mindre favoriter från E3

Mindre favoriter från E3

E3 är över. Många titlar visades upp under presskonferenserna och ute på golvet under veckan. Stora titlar som The Last of Us Part II och Super Smash Bros Ultimate drar uppenbarligen åt sig mycket uppmärksamhet, och jag skulle ljuga om jag inte sa att bland annat Sekiro: Shadows Die Twice, Death Stranding, Ghost of Tsushima, Nioh 2 och Resident Evil 2 dominerade veckan för mig. Men! Det fanns många som inte uppmärksammas i samma grad. Här är ett gäng av dessa, som tilltalade mig mest:

Babylon's Fall
Mitt under Square Enixs bedrövliga konferens visades en trailer som sakta byggde upp mitt intresse. Det var Babylon's Fall. Trailern i sig var inte vidare bra för en första titt, då den fokuserar på den bakomliggande historien i spelets värld. Först vill man ju veta vad det är för spel, inte vad som hände flera år tidigare i en anonym historia. Till slut drog den igång på riktigt, med en kort sekvens där två stora riddare som slåss i slow motion. Ett par häftiga effekter senare får vi titeln, och den viktigaste informationen i hela trailern: utvecklaren. Platinum Games. Visst har de gjort sina misstag, men de har även skapat många enastående actionspel, och jag kan inte annat än att längta efter ett Platinumspel med riddare i stora rustningar.

Trials Rising
Även om det fick en ganska lång uppvisning under Ubisofts konferens är Trials-serien ändå ingen mastodont. Personligen var min enda önskan inför visning att vi skulle få ett nytt Trials, eftersom jag anser att det är bland det bästa som kommit från Ubisoft på väldigt länge. Och då menar jag ett riktigt Trials; inte trams som Trials of the Blood Dragon. Det fick vi!

Metal Wolf Chaos XD
Länge har jag varit nyfiken på detta Japan-exklusiva Xbox-spel. Devolver Digitals galna visning erbjöd ytterst få spel, men en remaster av detta var allt jag behövde för att bli nöjd. Vem har inte alltid velat spela som Amerikas president i en mechdräkt, liksom? From Software skapade många bra spel även innan Miyazaki anlände, och jag hoppas på att detta är en av dem. Åtminstone förväntar jag mig ett absurt och överdrivet kultspel.

Sable
Borderlands grafik ligger i lä när Shedworks presenterar sin celshadade stil i Sable. Om spelet kommer att erbjuda en bra så kallad "gameplay loop" är svårt att säga, men att utforska den främmande planeten med en grafikstil som detta är tillräckligt lockande. Med en givande story och bra spelmekaniker kan detta bli hur bra som helst!

Daemon X Machina
När Nintendo startade hela sin Direct med ett nytt mechspel blev förhoppningarna över vad som skulle komma ganska orimliga. Detta var spelet som låg kvar i huvudet under hela presentationen, faktiskt. Genom spel som Super Mario Party och Super Smash Bros Ultimate var det fortfarande Daemon X Machina jag tänkte på. När jag senare började söka på nätet insåg jag ju dessutom att utvecklare från Armored Core-serien ligger bakom det, och bland dessa är Shoji Kawamori som vi också kan tacka för Macross/Robotech. Ja tack!

Valkyria Chronicles 4
Det var riskabelt att köpa Valkyria Chronicles; jag hade ingen erfarenhet av vare sig genren eller berättarformen, men ett scifi-drivet anime-krigsstrategispel i tredjeperson lät för festligt. Det var det också! Nu kommer den riktiga uppföljaren, vilket vi redan visste om, men E3 påminde mig om hur mycket jag uppskattade det första spelet. Det finns inte mycket att säga här, mer än att jag hoppas fler ger sig på det första spelet och laddar inför detta.

Vilka spel ser du fram mot från E3, utöver de mest omtalade?

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Besökte Retrospelsmässan i helgen

Som en liten uppföljare till min artikel om Sega Saturn kändes det passande att blogga om Retrospelsmässan, som pågick under lördagen som var. Detta var en fullpackad mässa i Göteborg där du kan shoppa gamla spel till förbannelse, så jag (och plånboken) drog dit för att bygga på Saturn-samlingen.

De första jag köpte var egentligen mest som kuriosa: tre japanska utgåvor till priset av två, varav två av dem är japanska spel som jag aldrig ens kommer att förstå. Cat the Ripper, Rampo (baserat på Edogawa Rampo) och Dark Seed (baserat på H. R. Giger). Det sistnämna har engelskt tal och japansk text, vilket innebär att jag fortfarande kan lira det. Det förstnämna verkar spelbart trots att jag förstår nada; peka-och-klicka lite överallt så löser du problemet!

Men det viktigaste jag fick med mig hem var ju inte japanska utgåvor, utan tre europeiska utgåvor av Dark Savior, Panzer Dragoon II Zwei och Tomb Raider. Tomb Raider är en klassiker som jag växte upp med på Playstation, men nyfikenheten av att spela det på Saturn blev för stor (precis som med Resident Evil).

Det enda jag har hunnit lira av dessa tre är Dark Savior, dock. Är detta det konstigaste JRPG-spelet som någonsin gjorts? Sett till idéer, mekaniker och designmässigt, menar jag. Isometriskt, pixelgrafik i 3D, du utforskar världen genom ett hel drös med plattformsmoment, ytterst få strider (nästan alla är bossar, dessutom), striderna är 1 vs 1 som fightingspel - men tusen gånger mer begränsat sett till mekaniker. Helt galen blandning av genrer i ett och samma spel. Plattformandet och storyn är härlig tycker jag, men striderna är svåra att komma in i.

Samlingen har växt lite till, och jag sjunker djupare ner i Saturn-träsket...

Besökte Retrospelsmässan i helgen

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus