Mina spelfavoriter 2017

Som ny skribent här på GR så hann jag inte vara med på de roliga Årets Bästa-listorna. Som en sorts introduktion så vill jag prata om vilka som var mina favoriter under förra året. En mer typisk introduktion hittar ni ju under Om Redaktionen, men jag tror att min 2017-lista säger ganska mycket om mig som person och gamer! Nu sätter vi igång...

Vi börjar med några titlar som inte riktigt nådde hela vägen för mig. Dessa "honorable mentions" är fortfarande kanonspel som jag rekommenderar starkt, men hade brister som tryckte ner dem från min lista. Utan någon direkt ordning:
Hob, South Park: The Fractured But Whole, Wolfenstein II: The New Colossus, Hellblade: Senua's Sacrifice, The Legend of Zelda: Breath of the Wild.
Dessa brister innebär inte att det är dåliga spel! I vissa fall är det rent tekniska problem (Hob), i andra fall fastnade jag inte riktigt (BOTW), och ibland var story bättre än gameplay (Wolfenstein II och Hellblade). Eller så var föregångaren så mycket bättre (South Park).

Så, vilka var mina favoriter? Ja, jag vågar väl kanske inte säga att alla mina titlar är BÄTTRE än de som inte platsade, men de föll mig i smaken och underhöll på precis rätt sätt. Jag håller det kortfattat:

10. Horizon: Zero Dawn
Det stod mellan Horizon eller BOTW, och då jag är en väldigt story-sugen spelare så vinner Horizon. Både gameplay och den öppna världen i Horizon är grymma, men det var verkligen storyn som jag fastnade för. Det läggs lika mycket fokus på vad som hänt, hur det hände och vad som händer nu, och det är ett grymt sätt att måla upp en så vacker värld på.

9. Wonder Boy: The Dragon's Trap
Jag hade totalt missat hela Wonder Boy-serien, främst p.g.a. namnet (det är ju inte lika coolt som Mega Man), men även för att jag inte haft tillgång till spelen. När remaken släpptes under 2017 så blev jag minst sagt nyfiken - och satan vilket bra spel det var. Ett proto-Metroidvania av bästa slag!

8. Sonic Mania
Växte man upp med att älska Sonic the Hedgehog på Mega Drive så kan man inte stå emot Sonic Mania! Det finns inte mycket mer att säga. Det är en av de bästa Sonic-spelen någonsin enligt mig!

7. White Day: A Labyrinth Named School
Remaken på det ökända koreanska skräckspelet från 2001 är långt från grafiskt eller tekniskt imponerande, men älskar man klassiska skräckspel så är det en fröjd! Obskyra pussel, luriga byggnader och mysig spök-atmosfär gör detta till en udda favorit för mig.

6. The Evil Within 2
En uppföljare som plockar bort det sämsta från föregångaren och tar med sig det bästa är värt att respektera. Slutprodukten är inte lika utmanande, men här har vi ett bra exempel på vad survival horror kan vara år 2017! Blandning mellan linjärt och öppet, stor fokus på utforskning där det faktiskt finns stora saker att hitta, resurshantering och en drivande story.

5. Super Mario Odyssey
Har man inte ägt en Nintendo-produkt sedan Nintedo 64, och faktiskt inte fastnade för Super Mario 64 när det begav sig, så känns det oväntat att man uppskattar Super Mario Odyssey såhär mycket! Det är ett oerhört roligt spel som känns anpassat för alla typer av spelare, och man kan klämma ut så mycket speltid ur det som man vill. Om man bara vill ha KUL så är detta ett måste.

4. Persona 5
Jag blev övertalad efter all hype att skaffa Persona 5, men kunde inte ana vilket äventyr som väntade mig. Trots spännande dungeons med rolig turn-baserad strid, så var det vänskapsrelationerna, romanserna och vardagslivet som fick mig att älska spelet. Jag har aldrig spelat något liknande tidigare, men jag känner redan nu att jag vågar testa nya saker i samma stil!

3. Resident Evil 7: biohazard
Jag växte upp med trilogin, tappade intresset vid det fjärde spelet och framåt, men nu är serien där jag vill ha den igen! Det nya Resident Evil är inte exakt som de gamla, men det är ett stort steg i rätt riktning, där många korridorer och möten känns helt rätt. Om serien bara kan hålla stilen i 2 spel till så att jag får en "andra" trilogi i min smak, så får de göra vad fan de vill i framtiden! Att spela Resident Evil 7 är som att leva i Texas Chain Saw Massacre och The Evil Dead 2 på samma gång, och då har jag inte ens testat det med VR.

2. Nioh
Det är absolut ingen garanti att man gillar Nioh bara för att man älskar Souls-serien. Däremot kan det underlätta att man är van den typen av utmaningar. Efter tveksam hype fick vi tillslut ett kanonspel från Team Ninja som för tankarna till Onimusha, Tenchu och Ninja Gaiden samtidigt som man ser inspirationen från From Softwares mästerverk. Underbar "strid-mekanik" och ett beroendeframkallande lootsystem gör det svårt att inte fortsätta att spela långt efter man klarat storyn.

1. NieR: Automata
Ja, det kan anses som pretentiöst att hylla NieR: Automata på det sättet som jag gör, men jag har aldrig varit med om något liknande. NieR: Automata svänger på alla förväntningar flera gånger om, greppar tag om ens känslor och sparkar en mellan benen, samtidigt som skaparen Yoko Taro rullar runt på golvet med sin flinande Emil-mask. Det är svårt nog att beskriva varför man måste se 5 olika slut för att begripa spelet, men det är ännu svårare att få folk att förstå att detta spel, med lättklädda anime-flickor och Platinum-fighting, är en av de mest innovativa spelen på flera år. All hail Yoko Taro!

Jag tror att ni känner mig nu. Jag är en blandning av konträr och precis-som-alla-andra. Förhoppningsvis finns det rum för mina åsikter här! :)