Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Google, jag är redo för Pixel i Sverige

Det är två telefoner jag skiftar mellan just nu. Den första är OnePlus 6T, som erbjuder en extremt len och nästan stock Android-upplevelse med små tillägg för ytterligare personliga inställningar och bland de bästa gestnavigationerna på någon telefon. Den andra telefonen jag ofta byter till är min Google Pixel 2 XL. Denna saknar lite av de komforttillägg OnePlus erbjuder, men det är bokstavligen rent Android utan bloat och vad som fortfarande är en av industrins bästa mobilkameror som jag använder nästan konstant.

En stor skillnad mellan dessa telefoner är att det bara är OnePlus som är officiellt släppt i Sverige. Den kinesiska tillverkaren av entusiastlurar har samarbete med Telenor och flera olika återförsäljare och har en växande skara av entusiaster. Detta medan megaföretaget Google än så länge inte existerar i Sverige som mobiltillverkare. Till en början var jag förstående. Google Assistant, deras AI-drivna smartassistent existerade inte i Sverige och är faktiskt en flaggskeppsfunktion för deras Pixel-upplevelse, plus att Sverige i övrigt är ett ganska ynkligt land jämfört med Europeiska länger som Tyskland och Storbritannien.

Men det hindret ändras sakta men säkert. Förra hösten lanserades Google Assistant med svenskt stöd och både Google Home och Google Home Mini är nu officiella produkter som går att köpa utan import och deras prillans nya Nest Hub släpptes förra veckan. Dessa produkter säljer också fortsatt väl, i alla fall där jag jobbar, med gott om nyfikna kunder som är villiga att ta del av ett framtida smarthem inom Googles ekosystem. Dessa hinder från en möjlig konsumentsynpunkt vittras sakta men säkert bort för varje år och är inte längre en ursäkt.

En annan möjlig anledning är att Googles Pixel-telefoner haft en svag försäljning. Eller i alla fall deras flaggskepp som Pixel 3. De har ett problem att dra till sig en stor skara av publik trots sina fördelaktiga kameror, utlovade livslängd, molnlagring och smarttjänster, delvis på grund av till synes osexig och smått föråldrad design (flärpen på Pixel 3 XL är bland det mest horribla jag sett på länge) till en hög prislapp. Flaggskeppspriser förväntas leverera flaggskeppsdesign och det var inte riktigt vad Google levererade.

Men detta är något som förhoppningsvis kan ändras med Googles senaste lansering; Pixel 3a. Detta är en budgetlur som har en långsammare processor, byter ut glas mot högkvalitativ plast och skippar vattentåligheten, men levererar fortfarande en OLED-panel och samma industriledande kamerateknik men till en lägre prislapp. $399 dollar börjar telefonen på och den skriver om reglerna helt och hållet. Många telefoner idag försöker att leverera en flaggskeppsupplevelse i pris mid-range men de måste alltid göra uppoffringar. OnePlus själva har för det mesta kameramjukvara som ofta är medioker och Honor själva har ofta fortfarande LCD-paneler för sina telefoner i mellanklassen. Så att se Google komma in under många av deras lurar med andra prioriteringar som många som med en lägre budget fortfarande kan uppskatta är spännande.

Det trista är att vi i Sverige måste dras med ökade priser på grund av import. Pixel 3a XL, deras 6" stora lur med ett vettigt batteri och design som påminner mer om Pixel 3 eller Pixel 2 XL, kostar $479 i staterna men dansar in på 6490 svenska kronor om jag väljer att köpa från till exempel Inets hemsida. Nu är såklart svenska priser som de är med miljöskatter och allt emellan, men denna lur kostar mer än senaste OnePlus 7 (inte Pro-varianten) och värdet med denna annars möjligen prisvärda produkt faller helt bort. Min importerade Pixel 2 XL med 128GB lagring kostade ett tag över 10 000kr att köpa och det sjönk inte innan Pixel 3 skulle släppas. Det är nästan absurt.

Trist är vad det är, för jag tror att 3a är en prisklass många idag kan uppskatta och många vill säkerligen ha en vettig kamera utan att behöva gå upp till Samsungs eller Apples höga prislappar för att fånga stunderna i livet. Eller betala mycket pengar för en Android som inte är garanterad långtida support vad gäller uppdateringar, något som är operativsystemets just nu största problem.

Jag hoppas att vi får chansen att legitimt köpa en Pixel-telefon, vare sig det är genom butikspartners eller svenska operatörer, där vi slipper de markant ökade importpriserna. En Pixel 4 i höst hade suttit fint för mig, eller en Pixel 4a nästa år om det kommer. Men det skulle bli svårt att motivera att köpa dessa rakt av med de priser vi fortsatt se på grund av att den helt enkelt inte är distribuerad i Sverige.

Snälla Google. Passa på nu. Speciellt då Honor/Huawei verkar vara ett osäkert kort. En trevlig lur som 3a hade kunnat klämma sig in här med en lagom prislapp och välgjord marknadsföring.

Google, jag är redo för Pixel i Sverige

Transparens: Jag har ett dagjobb hos Elgiganten som är svenska partners och återförsäljare av Google Home, Home Mini och Nest Hub. Jag står dock inte med personlig vinning och har inte fått betalt för att skriva om ämnet. Det är ren och skär entusiasm och gnäll för att telefonerna jag vill köpa är så dyra.

Adjö igen, Samsung Galaxy S10

Jag föll för det igen. Tyvärr. Jag kunde inte hålla fingrarna borta efter att Samsungs Galaxy S10+ utannonserades. Det verkade vara telefonen som till synes skulle fixa många av de problem jag personligen hade med S8+ några år tillbaka. Massivt 4100Mah-batteri, komplett kamera-lösning med en ultravidvinkel för att kompletera standardlinsen och zoomen och därtill en fenomenal display som pressar hutlöst många nits på en vacker HDR-klassad AMOLED.

Som alltid verkade det till en början vara guld och gröna skogar. Kameran hade inte riktigt samma punch som min Google Pixel 2 XL men producerade oftare mer naturtrogna färger och hade fler kameralägen att leka med, batteriet kompletterat med AI-driven hantering av bakgrundsprocesser gav mig till en början utmärkt batteritid och One UI var ett klart steg i rätt riktning vad gäller användarvänlighet. Samsung Galaxy S10+ var ett sant monster med fantastisk byggkvalitet och den bästa displayen jag fått använda. Jag accepterade till och med deras "Infinity O" med ett stort hål i displayen för kameran, bara för att få slippa en stor notch eller tydliga ramar.

Men verkligheten kom sedan ifatt och gjorde sig påmind. För detta är som sagt en Samsung-telefon så trots alla de fantastiska hårdvarulösningar den erbjöd så började mitt tålamod att tryta. Batteritiden blev allt sämre med tiden. Trots att jag manuellt ströp bakgrundsappar, klockade ner processorn med 30% och försökte sluta stänga ner alla processer efter användande så fortsatte min skärmanvändning bli kortare och kortare. Även efter fabriksåterställning så kom dessa problem krypandes tillbaka efter några dagar.

Jag kanske bara hade extrem otur, men det verkar inte bara jag som har haft problem med den europeiska Exynos-versionen av telefonen och märklig standby-tid. Lägg även till buggar som hur telefonens skärmkontroller för musik slutade fungera på låsskärmen och behövde återställas, eller hur musik slukade ström över huvud taget. Jag kunde till slut inte helt lita på min telefon som till en början gjorde mig fruktansvärt nöjd. Många av dessa saker hade säkert löst sig med uppdateringar, men jag hade inte tålamod att vänta och hoppas på att Samsung ska klura ut saker de strulat med i flera år. Så jag gav upp.

Min dagliga telefon är istället min OnePlus 6T McLaren Edition. Trots introduktionen av OnePlus 7 och OnePlus 7 Pro så är det fortfarande en blixtsnabb och silkeslen upplevelse. Kameran är långt ifrån fenomenal, men den duger för snabba bilder under dagarna. Displayen är inte i närheten lika bra, men den fungerar utmärkt för Youtube och Netflix. Jag hade gärna sluppit kameraflärpen i toppen, men skärmen är så hög att majoriteten av innehåll inte är där uppe och syns hur som helst. Detta plus att OxygenOS fortfarande är utan tvekan min favoritversion av Android på långa vägar.

Så till nästa gång, Samsung. Förhoppningsvis så löser sig era problem någon gång.

Adjö igen, Samsung Galaxy S10

Lycka till så kanske vi ses om 2-3 år igen, Samsung

Capcom är tillbaka, baby!

This post is tagged as: Spel, Bra skit

Capcom hade sig några tunga år, utan tvekan. Resident Evil-serien kändes väldigt ljummen väldigt länge med mera actionbetonade Resident Evil 5 samt 6, det västutvecklade Devil May Cry förargade många fantaster av serien, "on-disc-dlc" kritiserades ofta och Dead Rising-serien blev med tiden mindre och mindre intressant. Inte blev det bättre av att denna generationen av konsoler började oerhört långsamt med få nya spel och ett extremt försenat Deep Down med sin beryktade Panta Rhei-motor (som båda inte har släppts). Men vinden verkar nästan ha vänt nu för Capcom har nu på senare tid levererat finslipade titlar på löpande band nästan.

Resident Evil 7 tog sin överlevnadsskräck tillbaka till sin kärna men från ett nytt, spännande perspektiv, Monster Hunter World kändes som en nästa generation av monsterjagande efter några äventyr på 3DS och Wii U, Resident Evil 2 lyfte upp en älskad klassiker med moderna inslag och nu har vi Devil May Cry 5 som efter i alla fall några timmar in känns som spelet många av oss har väntat på. Det är snabbt, det är bombastiskt och det är kaxigt som få. Men framförallt så osar det av självförtroende vilket är något som Capcom inte gjort på länge.

Problemet med Capcom under sina senare år är att de ett tag helt tappade förtroendet för sina egna varumärken och värdet av helt enkelt bra spel. Resident Evil blev actionbetonade spel med co-op för det var vad som var "modernt", Devil May Cry lämnades till Ninja Theory (en bra studio, utan tvekan!) för att försöka tilltala västerlänningar mer och Dead Rising tappade också sin charm med senare delar efter att ha skiftat sin utveckling från ett japanskt perspektiv till en västutvecklad produktion. Det var en serie av tråkiga beslut som lämnade fans besvikna och kvaliteten lidande i många fall. Detta verkar ha vänt nu och vi har nu en tilltro till sina egna kampanjer på ett sätt många utgivare idag saknar.

Det är fortfarande inte helt fläckfritt såklart, Devil May Cry 5 hade inte direkt behövt alternativa mikrotransaktioner för att kunna låsa upp moves och specialförmågor, men det är fortfarande ett rejält lyft och ett spel som till stor del levererar vad fans önskar och med kvaliteten att locka in nya spelare. Capcom lyser med något jag inte sett på länge från EA eller Activision och det är ren och skär entusiasm, något som är nästan roligare att se än spelen vi får ut av det.

Jag hoppas innerligt att detta fortsätter och att Capcoms satsningar och bra spel belönas. För vi behöver fler exempel på hur bra spel är bra produkter och fortfarande har ett utrymme på en marknad som fortsätter försöka dregla över games as service-modellen. Guldstjärna till Capcom. Nu ska jag fortsätta sparka demonrumpor.

Ciao.

Capcom är tillbaka, baby!

En klassiker återvänder - Logitech MX518

En klassiker återvänder - Logitech MX518

Det är ett billigt nostalgibete, jag vet, men jag kunde inte låta bli. Gick idag och köpte Logitechs nysläpp av klassikern MX518; datormusen från min ungdom som alla hade till sin PC. Den rundade formen som ligger perfekt för min hand får mig att drömma tillbaka till en enklare tid. Knapparna är underbart klickiga och responsiva.

Men det är inte bara en avdammad relik vi nostalgiker fått kasta pengar på, utan vi har också några mer moderna uppgraderingar med i paketet. Det är en ny sensor, Hero 16K, som Logitech utlovar vara deras mest precisa sensor någonsin med upp till 16 000 DPI. De har även lagt till stöd (via deras egna mjukvara såklart) för att kunna spara upp till fem egna profiler för känsliget, hastighet och programerbara knappar.

Jag har precis börjat använda den och den känns nästan exakt som jag minns den. Om det är en sak jag kunde tänka mig hade kunnat förbättras ytterligare så är det väl att scollen hade kunnat kännas lite bättre. Den har inte så tydliga klick medan jag använder hjulet, något jag till exempel uppskattade på min Steelseries Rival 300 jag hade fram tills nu. Men det är en liten petitess på det stora hela. Detta är en utmärkt men fortfarande billig mus för den som fortfarande kan tänka sig spela med en sladdad sådan och vill röja runt i till exempel Apex Legends med.

Jag har köpt en McLaren

Billig rubrik, men ibland kanske man får göra så. Men jag fick äntligen hem min OnePlus 6T McLaren Edition som jag beställde för över en månad sedan. Det är en underdrift att jag kanske fnittrade oerhört högljutt på vägen hem med paketet som jag knappt kunde vänta med att öppna paketet och klämma på enheten.

Så efter att ha unboxat telefonen som ligger tryggt nedpackad i en bok om McLaren och OnePlus livsfilosfi om hastighet och annat fluff, använt OnePlus Switch för att ladda över det mesta från min Google Pixel 2 XL och kopplat över min Samsung Gear S3-klocka så... var det läggdags. Jag har inte haft tid att klämma på den med sin Snapdragon 845, 10GB med RAM(!!) och 256GB med lagringsutrymme, men det jag kan säga lite snabbt om den är helt enkelt;

Den. Är. Snabb. Som. Skabb.

OnePlus OxygenOS är kanske den bästa versionen av Android och efter att ha halverat animationshastigheten i utvecklarinställningarna så känns den som en blixt medan jag sveper omkring bland menyerna. Deras Gester känns bra, Warp Charge som laddar upp till 50% på 30 minuter är galet snabb och telefonens milda, kolfibertryck på baksidan med McLarens orangea lilla rand är oerhört vacker.

Men mycket mer har jag inte hunnit testa. Det bästa med att jag äntligen fått tag i den nu är att jag faktiskt kan ta och jämföra den med Honor View20 som jag flög till Paris för att plocka hem och testa (recension ska bli klar under helgen). Då de båda är högkvalitativa telefoner i runt samma prisgrupp kan det vara intressant att lite snabbt jämföra kamera och funktionalitet och se vad de olika kinesiska jättarna har att erbjuda just nu.

Jag har köpt en McLaren

Vacker telefon, men hur kommer den stå sig mot Googles egna lur?