Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Jag har köpt en McLaren

Billig rubrik, men ibland kanske man får göra så. Men jag fick äntligen hem min OnePlus 6T McLaren Edition som jag beställde för över en månad sedan. Det är en underdrift att jag kanske fnittrade oerhört högljutt på vägen hem med paketet som jag knappt kunde vänta med att öppna paketet och klämma på enheten.

Så efter att ha unboxat telefonen som ligger tryggt nedpackad i en bok om McLaren och OnePlus livsfilosfi om hastighet och annat fluff, använt OnePlus Switch för att ladda över det mesta från min Google Pixel 2 XL och kopplat över min Samsung Gear S3-klocka så... var det läggdags. Jag har inte haft tid att klämma på den med sin Snapdragon 845, 10GB med RAM(!!) och 256GB med lagringsutrymme, men det jag kan säga lite snabbt om den är helt enkelt;

Den. Är. Snabb. Som. Skabb.

OnePlus OxygenOS är kanske den bästa versionen av Android och efter att ha halverat animationshastigheten i utvecklarinställningarna så känns den som en blixt medan jag sveper omkring bland menyerna. Deras Gester känns bra, Warp Charge som laddar upp till 50% på 30 minuter är galet snabb och telefonens milda, kolfibertryck på baksidan med McLarens orangea lilla rand är oerhört vacker.

Men mycket mer har jag inte hunnit testa. Det bästa med att jag äntligen fått tag i den nu är att jag faktiskt kan ta och jämföra den med Honor View20 som jag flög till Paris för att plocka hem och testa (recension ska bli klar under helgen). Då de båda är högkvalitativa telefoner i runt samma prisgrupp kan det vara intressant att lite snabbt jämföra kamera och funktionalitet och se vad de olika kinesiska jättarna har att erbjuda just nu.

Jag har köpt en McLaren

Vacker telefon, men hur kommer den stå sig mot Googles egna lur?

Facebook
TwitterReddit

Skriker mig sakta igenom Resident Evil 2

Jag är en mes vad gäller skräckspel. Film kan jag garva mig igenom och få moderna skräckisar ger mig faktiska kalla kårar med dagens klyschor, men spel får mig att skrikgråta medan jag fumlar med kontrollerna och försöker ta mig framåt. Alien Isolation är till exempel spelet där jag spenderade majoriteten av min speltid åt att studera insidan av alla skåp på rymdstationen Sevastopol och jag har fortfarande aldrig klarat ut Outlast, men jag tycker fortfarande om genren och att försöka utmana mig själv ibland.

Resident Evil-serien var en klassiker jag aldrig hade äran att spela som liten och min första tur var med Resident Evil 5, som var ett sådär spel med kul co-op, och sedan Resident Evil 7 som ärligt talat är fenomenalt. Men originalen har jag aldrig riktigt spelat i någon större utsträckning. Så jag passade på nu att skaffa Resident Evil 2 och även om jag bara är en liten bit in så är jag mäkta imponerad över vad Capcom lyckats knåpa ihop. Det kanske inte är originalet till Playstation, men det är the next best thing i en toppmodern skrud.

Något som imponerar på mig än så länge är den fruktansvärt tajta designen och hur väl sammanflätad spelvärlden är med utforskandet. Survival Horror-genren har sedan ett tag tillbaka, bland annat i Dead Space och Resident Evil 5 och 6, sakta vandrat över till ren action men Resident Evil 2 undviker detta väl. Resurserna är det snålt med och att prioritera om jag ska gå runt med lite helande örter eller om jag kanske kan behöva den där lustiga nyckeln runt hörnet i bristen på extra fickor får mig till och från att faktiskt att stanna upp och fundera innan jag ska utforska nästa flygel av polisstationen (det är fortfarande där jag är i skrivande stund). Pusslande och knåpande med resurser känns klockrent.

Sedan älskar jag hur områdena jag utforskar känns väl sammansatta. Det påminner mig lite om hur Prey designade sin spelvärld som lyckades kännas realistisk i hur vi utforskar och hur varje bit och alla rum sitter ihop på ett realistiskt sätt. Sedan så håller det sig för det mesta konsekvent där en zombie i en korridor stannar kvar även om vi tappert gör en taktisk reträtt. Varenda gång jag ska gå en trappa upp så vet jag att det ligger två inaktiva odöda på golvet som jag tidigare sänkt, men som ändå kan resa sig igen eller att jag lämnade en snubblandes omkring i biblioteket för att spara ammunition och jag kan försöka minnas och anpassa mig efter det. Ju mer jag utforskar ju fler siffror har jag att stoppa in i ekvationen och riskbedömningen samtidigt som det aldrig är överväldigande.

Nu är jag fortfarande i spelets tidigare delar och jag är inte den snabbaste av spelare. Jag är den som kan ta några steg in i en korridor, höra en kruka trilla och med gråten i halsen springa tillbaka till säkerhetsrummet där jag kan spara tre gånger innan jag går tillbaka och gör ett nytt försök. Om Resi 2 fortsätter såhär starkt så kommer det utan tvekan att vara ett av årets bästa spelupplevelser för mig. Det är vackert renderat och mjältspräckande skrämmande för mig men låter mig fortfrarande sakta ta mig framåt.

Spelar ni Resident Evil 2? Vad tycker ni än så länge?

Skriker mig sakta igenom Resident Evil 2

KraaAAaaAaAAAaaam

Facebook
TwitterReddit

Hur organiserar ni era hemskärmar?

Det första jag alltid gör när jag startar upp en telefon, efter alla miljoner inlogg och installationer av appar såklart, är att organisera. Jag spenderar de första dagarna av en ny lur åt att sakta men säkert optimera hur jag ska ha min hemskärm och innehåll i telefonen. Detta är en syssla som är oerhört frustrerande på till exempel iOS, men fortfarande en beroendeframkallande vana. Det är här min största kärlek till Android ligger; min förmåga att ställa in, justera och ändra allt från launchers, ikoner och vilka genvägar jag ska ha hur jag vill (så länge det inte är en Huawei med EMUI, för de hatar självständiga tankar).

Jag försöker att organisera allt jag har i min telefon vertikalt längst med skärmen, utan att fylla den med bara skräp och för mycket. Jag har bara en "sida" med appar på min hemskärm, Googles egna fält till vänster är avstängt på min Pixel 2 och jag har alltid min App Drawer till hands om det skulle vara något jag skulle behöva rycka fram men inte har i mina prioriterade appar. Som bakgrund föredrar jag också något med mycket svärta för OLED-panelerna i dagens telefoner och kör just nu Googles egna animerade bakgrunder. Det är en ärligt talat tråkig stil jag tagit mig an men det är samtidigt det enda jag står ut med att ha just nu.

Men det finns så många olika sätt att organisera sina hemskärmar på, nåde minimalistiskt och maximalistiskt kaos. Hur gör ni? Är ni såna som organiserar alla appar efter färger? Funktioner? Eller nyttjar ni endast sökfunktionen för att snabbt hitta det ni söker i app-kaoset som sakta byggs upp med tiden?

Hur organiserar ni era hemskärmar?

Facebook
TwitterReddit
Testat lite Playstation VR och Resident Evil 7

Testat lite Playstation VR och Resident Evil 7

Jag har sedan flera år tillbaka ansett att VR har alla chanser att lyckas etablera en marknad bortom en minimal nische för teknikfanatiker som mig. För dagens stora headsets; Oculus Rift (som jag har hemma) och HTC Vive, har tekniken som krävs för att faktiskt kunna leverera kvalitativt spelande. Rörelserna har nästan 1:1 i respons. Även om displaytekniken gärna hade kunnat så sig en uppgradering både vad gäller synfält och upplösning är vad som finns tillräckligt för att ändå ge oss en känsla av plats medan vi ser oss omkring. Det som saknas idag är spelen. Ta det inte fel, spel finns det ändå gott om! Spel som inte hade fungerat utan ett VR-headsets som Beat Saber eller Arizona Sunshine hade inte varit detsamma utan VR och Superhot VR blir ännu bättre när vi får chansen att John Wicka i kalsongerna i vardagsrummet. Men det saknas en spelupplevelse som verkligen skriker "killer app" eller motsvarar ett faktiskt AAA-spel.

Det som kommer närmst är faktiskt det spelheadset som är i allmänhet ett av de minst avancerade vi kan hitta idag; Playstation VR. Upplösningen är betydligt lägre, synfältet är betydligt mer klaustrofobiskt, tekniken för att spåra huvudrörelser är mycket enklare med enorma lysdioder och förra konsolgenerationens dildoliknande trollstavar återanvänds för att ge våra händer fria rörelser i de titlar som stödjer dessa. Men det som Playstation faktiskt bidrar med är en lägre prislapp och chansen att ha ett enklare ekosystem och plats i våra vardagsrum. Detta plus det spel jag känner kommer närmast att vara ett faktiskt storspel i VR: Resident Evil 7: Biohazard.

Nu har jag inte hunnit ta del av ens majoriteten av de spelen som Playstation VR har att erbjuda då jag fick hem mitt bara för några dagar sedan, men jag har testat de olika demoskivorna som finns att ladda ner från Playstation-butiken, tillsammans med några andra provversioner. Call of Duty: Infinite Warfare Jackal Assault var en trevlig stund fast med hemska kontroller för de som vill faktiskt flyga runt, Moss verkar vara ett oerhört mysigt litet äventyr med behagliga pussel och Tetris Effect är något jag måste prova så fort jag kan. Men det som ärligt talat gör mig mest exalterad av det jag har i mitt bibliotek är Resident Evil 7, ett spel jag verkligen älskade under min första genomspelning och som jag fruktar nu under min andra.

Jag kan säga det direkt: Jag är oerhört skrajsen av mig när det gäller skräckspel. Filmer berör mig inte så hemskt mycket då de för det mesta känns så säkra och artificiella idag, men skräckspel där det krävs mer direkt input från mig leder oftast till högljudda tjut. Ungefär hälften av min speltid i Alien Isolation spenderades gömd i skåp och jag har fortfarande inte spelat ut Amnesia efter alla år. Resident Evil 7 var ett för mig skrämmande spel men på en väldigt lagom nivå där min rädsla för monstruösa sydstatare balanseras upp av spelets solida pusslande och utforskande. Men vad jag innan kunde nervöst fnittra mig igenom blir betydligt mer skrämmande när jag fysiskt kikar runt hörn för att se om ond bråd död väntar på mig.

Resident Evil 7 i VR har vissa nackdelar såklart. Upplösningen på Playstation är märkbart luddig och det snäva synfältet kan göra att jag kan känna mig lite gungig ibland när jag försöker sväva över marken. Capcom har varit klyftiga med att försöka öka komforten för spelarna. Att svänga genom att snabbt byta i fasta vinklar snarare än att traditionellt rotera kameran känns betydligt och många animationer har justerats eller klippts bort just för att minimera risken för åksjuka (problemen med att hela världen skakar när Playstation VR-kameran har svårt att spåra mig gör det inte lättare dock). Men i övrigt är det exakt samma spel och är ett av de mest polerade stortitlarna vi har för VR.

Resident Evil är det närmsta industrin kommer till AAA-stöd för VR och även om jag anser att det inte är exakt vad som behövs för att ge spelsättet mer legitimt utrymme då jag anser att speldesign i allmänhet behöver ett nytt paradigm-skifte istället för att försöka anpassa vad som redan existerar idag "fast i VR". Men Resident Evil 7 är fortfarande ett spel som för sig väldigt bra här. Sony har en chans att faktiskt försöka motivera fler utvecklare att prova på detta och jag ser väldigt mycket fram emot Ace Combat 7. Jag hoppas innerligt att fler titlar med uppmärksamhet får stöd för plattformen (och att dessa gärna får komma till PC också) och att Sony inte bara lägger ner sitt stöd för hårdvaran som de gjorde med Playstation Vita.

Jag ska fortsätta gräva runt bland VR-spelen både till PC och Playstation. Har ni fått chansen att införskaffa lite VR hemma hos er och vad har ni spelat då? Vad rekommenderar ni att jag provar härnäst?

Facebook
TwitterReddit

Fem saker jag önskar från Razer Phone 3

Nu har jag snart spenderat en vecka med Razer Phone 2 och har lekt runt med telefonens olika funktioner. Jag kanske inte känner samma användarglädje som Petter gjorde i sin recension, men det är fortfarande en solid telefon i grunden med flera bra idéer. Det finns fortfarande flera saker att önska från Razers andra försök till en flaggskeppstelefon och jag tänkte lista dessa önskedrömmar här:

OLED-display, tack!
Det är en imponerande idé att ha en display som blixtrar fram i 120Hz och levererar en silkeslen upplevelse. Men kvaliteten på displayen, trots sin höga upplösning på rena 1440p, lämnar en del att önska idag. Det finns 90Hz OLED-paneler för telefoner och VR-headsets ute på marknaden och LG själva visat sina egna TV-apparater med just 120Hz i höga upplösningar. Så att hoppas på byte i displayteknik med djupare svärta och kanske även bättre färger är inte helt orealistiskt i framtiden. Den enda nackdelen kan vara det möjliga priset, samt batteritiden, som kan påverkas negativt av ett sådant byte. Den som lever får se men oavset om de fortsätter med en IPS-panel längre fram så hoppas jag på ytterligare förbättringar.

Snabbare uppdateringar och batterioptimering
Android 9 släpptes för Google Pixel i september och har sedan dess sökt sig ut till flera olika märken som OnePlus, Nokia (!) och liknande. Att Razer Phone skeppas med Android 8.1 när det ändå nästan kör Stock Android i grunden är väldigt tråkigt. Ännu tråkigare är att Razer själva inte verkar ha några direkta kommentarer om när denna uppdatering kan tänkas komma. Nu är Android 9 inte helt perfekt med en del bagateller angående användargränssnittet (gester och volymreglage bland annat), men det kommer fortfarande med många smarta funktioner jag själv dragit nytta av. Min Pixel 2 XL har ibland bättre batteriförbrukning vid användning än Razers massiva telefon med ett ännu mer massiva batteri. Det känns som att något är på tok när en 20 minuter promenad lyssnandes på Spotify drar mer ström på en enorm kloss som Razer Phone 2 än förra årets Pixel 2 XL. Adaptive Batteri hade hjälpt en hel del i syftet att förlänga telefonens batteritid, framförallt vad gäller standby-tid. Så snabbare uppdateringar efter släpp, tack!

Bättre ergonomi och effektivare fotavtryck
Efter en vecka så tycker jag om känslan av att hålla i Razer Phone men den är samtidigt nästan hopplös att använda med bara en hand när jag är ute och går. Den är väldigt bred, baksidan är helt platt och jag har varit nära att tappa den flera gånger när jag måste justera greppet för att nå bara tvärs över tangentbordet när jag skriver. Det hade troligen betytt att de måste gå ifrån sin ändå smått coola design, men jag har så mycket enklare att använda andra telefoner som också leverar stora skärmar och stora fronthögtalare att det inte finns en anledning för Razer att i alla fall utforska idén att göra den mer användarvänlig och bekväm i handen.

Större utrymme direkt ur förpackningen
Ärligt talat, för den som spelar och använder sin telefon med många appar och dylikt, en "hardcore-användare" om man ska säga så, kommer ha problem med 64GB utrymme. 128 hade varit perfekt och det är något motståndarna Asus med ROG Phone levererar. Hade jag inte haft ett extra 64GB UHS-klass 3 MicroSD-kort liggadens hemma hade telefonen nästan varit oanvändbar för mig efter att jag laddar in min Spotify-musik. Detsamma om jag faktiskt skulle vilja använda tjänster som Netflix eller Youtubes offline-nedladdning för när jag kanske reser iväg. Istället var jag tvungen att installera ett minneskort och formatera detta som ett internminne, något som kan påverka telefonens prestanda och stabilitet, för att kunna använda den som vilken annan Android som helst. Nästa Razer Phone hoppas jag leveraras med i alla fall 128GB med utrymme nästa år.

Kameran, förbättra den...
Jag har stunder då jag.. hatar kameran i Razer Phone. Den funkar för den som kanske bara vill dra ett snabbt foto. Duger väl för stunder när hunden är söt på gräsmattan eller om ungen äter Duplo-bitar vilket måste förevigas på Facebook, men för den som tycker om att fota mycket och gärna vill ha snyggare bilder är den hopplös. Speciellt porträttläget som fortsätter vara uselt på att känna igen former och kanter. Och det har egentligen inget med hårdvaran att göra utan det är helt och håller mjukvaran som ligger ljusår efter till och med "budgetmärken" som OnePlus som också använder Sonys IMX-sensorer. Jag har de senaste dagarna nästan vägrat använda Razers kamera bara för att den inte lever upp till mitt dagliga användande av pretentiösa Instagram-bilder.

Razer Phone 2 är inte en usel telefon över huvud taget, men den hade kunnat vara bättre, utan tvekan. Då den kostar som en flaggskeppstelefon hade jag personligen förväntat mig mer ur den även om den är marknadsförd för "Gamers". Det är en telefon med stil men utan de finesser som hade kunnat göra den till en pålitlig telefon jag vill använda som min enda mobila enhet. Med dessa justeringar hade Razer kunnat göra något som verkligen kan konkurrera med marknadens andra ledande telefoner. För jag kan spela utmärkt på en OnePlus 6T, även om den saknar en RGB-logotyp på baksidan och 120Hz.

Bättre lycka nästa gång, Razer.

Fem saker jag önskar från Razer Phone 3

Facebook
TwitterReddit
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy