Utforskar kosmos i Elite Dangerous

Elite Dangerous är egentligen inte ett så hemskt roligt spel. Men det måste inte vara ett roligt spel, så länge det är ett "Adam-spel". Det betyder uppgraderingar, utforskande, lite slitgöra för att faktiskt komma någonstans och möjligheten att exploatera de system som finns i spelet. Och i väntan på Cyberpunk 2077 och mitt grafikkort som förväntas gång på gång på gång, har jag nu lagt nästan 80 timmar på Elite och det är utan tvekan det bästa tråkiga spelet jag har i mitt bibliotek.

Jag har lite då och då hoppat in i Elite Dangerous, både med och utan VR och en flight stick. Alla gångerna har jag sedan lagt det åt sidan för även om spelet på det mekaniska är ett spel för mig, så fastnade jag aldrig helt för hur öppet det var. Jag vill gärna ha lite mer utav ett syfte medan jag spelar, vare sig det är ett utsatt mål genom en story eller bara systematiska sådana. Det tog ett tag för mig att hitta mitt kall, innan jag till slut fann det: Djuprymdsutforskning med skanning av planeter. Troligen ett av de sämsta sätten att tjäna pengar på i Elite, men det bryr jag mig inte om när jag lägger kurser i min snart fullt uppgraderade Asp Explorer och tänker bomba varenda himlakropp med sonder.

Som sagt, det är inte ett av de på pappret roligaste spelen som finns. Fram tills Odyssey-expansionen nästa år så lämnar du aldrig någonsin din cockpit. Det enda du gör är att hoppa mellan solsystem och gräver i asteroider, skjuter ner andra skepp, eller flyger omkring och skannar planeter. Men... det är fortfarande något majestätiskt med Elite som får dessa trista saker att kännas lockande, och det är skalan. Spelet är en 1:1-skala av vår galax, till stor del faktiskt kartlagd efter den riktiga Vintergatan utefter data från NASA. Det finns 400 miljarder stjärnor spridda över 100000 ljusår från sida till sida och en bit av mig vill bara ut och se allihopa. Statistiskt omöjligt, men fortfarande lockande.

Så det jag gjort de senaste dagarna har varit att flyga runt omkring "Bubblan", den sektor där mänskligheten för det mesta bor och som alltid bråkar om makt, och kanske 1000 ljusår utanför. Först i min lilla Sidewinder, det lilla dörrkilsformade skeppet alla piloter får när vi börjar. Sen i den klassiska Cobra MK III, ett allt-i-allo-skepp som låter mig göra saker lite bättre. Till slut så köpte jag min Asp Explorer, ett älskat skepp bland de spelare som vill mer ekonomiskt kunna ta sig ut bland stjärnorna och se vad som finns där. Så min Cobra har nu monterats om till ett billigt tillfälligt gruvskepp som betalar för alla uppgraderingar min Asp behöver som bättre Frame Shift Drive, bränsleskopa, ingenjörsmodifikationer och liknande saker. Det är tidsödslande och hjärndött göra som kräver att jag googlar vart jag hittar hälften av sakerna jag behöver. Men det är samtidigt så... Skönt. Att glida runt från stjärna till stjärna, landa på olika rymdstationer, lära mig undvika pirater och hoppas att andra spelare inte väljer att spränga mig för skojs skull är fortfarande något jag myser av i min datorstol med lite Disney+ på i bakgrunden.

Så jag lär spendera en hel del tid i Elite Dangerous framöver. Vill ha lite olika skepp för olika syften, köpte en billig Eagle som attackskepp och för lekflygande häromdagen, allt innan nästa expansion som efter alla år ger vad fansen länge kallat "space legs", där vi kommer kunna vandra på planeter och baser utanför skepp och utforskningsfordon. Jag ser fram emot det något enormt, speciellt då det känns som att Star Citizen aldrig någonsin kommer bli färdigt. Så fram tills Cyberpunk släpps nästa månad, och ett kort avbrott för Doom Eternal: The Ancient Gods Part 1, så är det ute i den kalla rymden jag kommer befinna mig.

En nivå med FSD-uppgraderingar och Guardian Booster så är Wyvern klar att fara till Colonia!