Svenska
Blog
Boktips: Blindsight & Echopraxia

Boktips: Blindsight & Echopraxia

Några av de bästa sakerna med sommarlov som lärare är att man äntligen hinner läsa det man aldrig riktigt hann läsa under skolterminerna. Självklart finns det alltid tid läsa utanför jobbtid, men min hjärna har varit extra grötig och trött av allt rättande, all läsning, all bedömning på sistone. Mot slutet av juni kunde hjärnan äntligen andas ut igen och under denna sommar har jag återgått till att skrynkla min stackars gråa substansen, fast på det bästa tänkabara viset: genom att köra hard science fiction som sommarens boktema. Ni vet, hårdkokt sci-fi som inte direkt sparar på tekniska detaljer.

Jag har läst ett flertal böcker i sommar inom denna kategori, där jag bland annat tacklat den populära Three Body Problem, lite klassisk Alastiar Reynolds-rymdopera och Neil Stephenson-historier. Trevlig läsning. 

Inget kom dock ens i närheten av Peter Watts djupt cyniska framtidsvisioner i Blindsight och Echopraxia. Förstnämnda är måhända den bästa boken jag någonsin har läst och detta är den tredje gången jag läser den (jag läser sällan om böcker). Detta för att förbereda mig inför uppföljaren Echopraxia, som visade sig vara underlägsen i direkt jämförelse. Men det är en bok som, likt sin föregångare, fick min hjärna att lysa upp som julgransbelysning. Den knackade på dörrar inom mig som jag inte ens visste fanns där, eller rentav glömt bort existerade. Vi tar det från början för den som inte är bekant med Watts böcker.

Blindsight är en framtidsroman om en besättning augmenterade figurer som kommer i kontakt med utomjordingar i yttre rymden. Vad som börjar som en sedvanlig first contact-roman förvandlas snart till en fenomenal utforskning om intelligensens sanna natur, vad transhumanismens framfart innebär och en god dos filosoferande om mänskligt medvetande. Ah, och denna värld befolkas också av vampyrer, vars märkliga existens blir skräckinjagande trovärdiga när dessa väl förklaras i vetenskaplig detalj. Varför inte! Jag älskar denna skruvade bok, innerligt. 

Echopraxia i sin tur är en "sidequel" som i sin tur utforskar hur människan är biologiskt programmerade att söka efter Gud och hur Gud fungerar som en "process" i detta mörka universum. Här är historieberättandet inte lika vasst och lider lite av en riktningslöshet, men det är också poängen med historien: denna bok kretsar kring en biolog som kastas in i en konflikt mellan augmenterande faktioner som alla har en egen komplicerad agenda i kapplöpningen om att hitta utomjordiskt liv - och han förstår inte varför han har hamnat mitt i denna smet. Det gör inte läsaren heller, oftast. Det är en svår nöt att knäcka, till en början, men jag kan inte sluta tänka på den. Jag kan inte sluta granska den under ett mikroskop, som om jag skulle hitta nytt liv i bakterieform. Den utmanade mig på helt rätt sätt och jag sitter i skrivande stund på att läsa om den, dissikerar den efter svar på tusentals frågor.

För den som söker hjärnskrynklande, cynisk, skrämmande science fiction som undviker alla klyschor i genren är Blindsight den starkaste rekommendationen jag kan ge. För den som vågar sätta tänderna i en djupare utforskning av denna skoningslösa värld kan jag också rekommendera Echopraxia. Ah, för den som är intresserad av dessa böcker kan jag också rekommendera novellen "The Colonel" som fungerar som brygga mellan dessa två böcker. Om havet är mer din grej än rymden, kika in hans Rifters-trilogi istället. Nu när jag tänker efter, läs allt som denna vansinniga man har skrivit. Science fiction blir inte mycket bättre än så här, kan jag lova. Efter detta ska jag nog hoppa över till Greg Egan eller något åt det hållet.

Vad har ni läst i sommar? Något ni rekommenderar? Har ni läst Watts böcker och vad tycker ni om dessa?

HQ