Svenska
Blog

Påskfirande i Dragon's Dogma 2

Tanken var ju att jag skulle inkludera mina intryck av hett efterlängtade Dragon's Dogma 2 i artikeln som släpptes förra veckan, men då jag precis har flyttat och blev dessutom helvetiskt förkyld á la Mackans Mancolds™ blev det inte så mycket springande i Capcoms drakfyllda skogar. Spelet blev en av många saker jag tvingades skjuta upp, men jag kunde inte hålla mig från spelkontrollen de sista dagarna, hur mycket det än sved för ögonen. Här kommer alltså lite intryck i påskhelgens tecken:

Jag har aldrig spelat det första Dragon's Dogma tidigare, så själva spelupplägget tog mig på bar gärning. Det kändes först skralt och andefattigt, då jag av någon anledning hade väntat mig ett djupare rollspel. Det skyller jag på att jag precis hade gått över från att ha spelat Baldur's Gate i 400 timmar och behövde helt ställa om hjärnan. Nu vet jag vad jag gör: jag plockar upp och byter ut samtalsvänliga lodisar för att bli starkare på min jakt på... någonting. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid detta Pawn-system och hur saker och ting fungerar i denna spelvärld, något som ofta är helt upp till spelaren tacksamt nog. Jag gillar när man inte är så handhållen, även om mina pratvänliga Pawns irriterande nog påminner mig om det mest uppenbara - vilket gjorde att jag stängde av deras dialoger två timmar in i äventyret. Pawns kan också bli äckligt glättiga när de inte gör något annat än bada spelaren i beröm för att man plockade upp en blomma. "Arisen! Thou art, mayhaps, a genious, methinks!"

Det tog alltså några timmar (några av dessa lades på character creator) innan jag väl tog mig in i spelet och mitt intresse började peaka när jag började förstå hur jag kunde variera mina färdigheter. Det finns mycket kul när man väl börjar förstå sig på det hetsiga stridssystemet och det är tillfredställande att hitta taktiker mot större bjässar. Men när storyn börjar komma igång igen kände jag inte riktigt något sug att springa genom det trista uppdragsupplägget. Det är kanske mitt febriga tillstånd, men DD2 är en speluppvelelse som ibland känns fräscht och roligt, ibland lastgammalt och tråkigt. Utforskandet i den öppna världen kan gå från fartfyllt till repetitivt, storyn kan engagera ordentligt i en köttig mellansekvens för att sedan bjuda på dialogsekvenser som doftar Sonic '06, grafiken kan gå från läckert till generiskt. 

Jag är förmodligen för febrig för att säga till något om 30 fps-problemet och jag har inte mycket att säga till om övriga kontroverser såsom mikrotransaktioner och avsaknad av stringtrosor (som alltså inte redan har sagts), men det är en ojämn spelupplevelse än så länge. Jag är medveten om att jag är en Dragon's Dogma-färsking vid det här laget, men det går väldigt upp-o-ner underhållningsmässigt för mig. Jag vill dock se var spelet tar mig när jag väl är klar med skogarna. Nåväl, det var den påsken det. Nu blir det att fortsätta huttra i sängen igen för denna Arisen.

Hoppas ni alla hade en trevlig påskhelg!

Påskfirande i Dragon's Dogma 2

Påskharen, är det du?

HQ