South Park - Top 10 (10-6)

Det är barnsligt. Groteskt. Korkat. Äckligt. Och genialt. Fullkomligt genialt. Humor i sin renaste form. South Park är vår tids absolut bästa parodi/satir-serie och jag kan inte buga nog inför Matt Stones och Trey Parkers moderna tv-klassiker.

Det älskar mest med South Park, är att de kan vara så obscena och barnsliga som möjligt; men ändå förmedla en poäng, eller en åsikt som oftast inte väljer någon sida av ett visst ämne - utan bara låter det reflekteras med sin komiska briljans. För finns det någonting som dessa herrar inte klarar av att driva med?
Tja, jo, tydligen finns det en sak; Muhammed. Det hittills största bakslaget I South Parks historia, i och med deras censurerade avsnitt "201".

Men det är annan femma. South Park tar semester nu. Deras senaste avsnitt, Crippled Summer, drog igång igår i USA och komedikungarna Trey Parker och Matt Stone vilar ut efter ännu en kontroversfylld och omtalad halv säsong. Crippled Summer var inte alls särskilt bra. Så under tiden, tar jag då mig lite tid att lista mina 10 absoluta favoritavsnitt; hittills.

10) Passion of the Jew

Jesus torteras, slagen, kastad, hånad, förnedrad och kruciferas till en enda stor köttklump. Mel Gibson's Passion of the Christ. Storfilmen är grunden till Cartmans uppbringande av jude-rensningen iförd Hitler-mundering, Kyle's tvivel på judendomen och det mest skrämmande av allt; en skara människor påverkas själsligt och förstår kristendomen efter filmen. Men... varför? För att Jesus fick röven flådd? Är det Jesu-lidelse som utformar kristendomens kärna?

Nej - och det är just den poängen som South parodierar så fantastiskt klockrent: för religion ska inte förena människor genom hat eller våld - det ska förena genom hjärtat, i detta fall Jesus många goda läror och gärningar.

För att inte tala om att Mel Gibson görs till åtlöje förs sina ökända tortyrstrapatser i sina filmer och går helt bananas/Road Warrior när Stan och Kenny försöker få sina pengar tillbaka:

OH SHIT

9) More Crap

Det kanske bara är en stereotyp, men jag tror nog att de flesta av oss killar åtminstone känner igen/till stoltheten i att skita ut en mega-baddare; den stoltaste av bruna kablar. Den största av bratwurzts. Det är en typisk grabbgrej som träffar och som jag skrattar livligt åt. Till tjejers förfäran.

Avsnittet är baserat på den fantastiska dokumentären The King of Kong och ni som inte har sett den, handlar den i korthet om en tidigare rekordhållare i Donkey Kong som förvandlas till världens douche efter att en skön lirare slår världsrekordet. I South Parks version är det Bono som får sitt "världens största bajskorv"-rekord slaget av South Park-bon Randy Marsh - något som bäddar upp för Bonos hämnd och en alldeles underbart twist.

Jag har ingenting personligt emot Bono eller U2's musik (diggar musiken). Men jag tror att det är oundvikligen att ändå utstråla "jag är i centrum och bättre än du"-auran som vissa kändisar har tendensen att få - något som jag kände inkluderade alla hans hundra hyllningar, hundratals priser och 3 hela Nobelprisnomineringar.

Hur som haver är Randy's stolthet över sitt rekordbajs fantastiskt komiskt och Sharons irritation och oförmåga att förstå hur viktig bajset är för Randy är rolig så in i bomben - men allra roligast är ändå Bono's humanitära arbete nere i Afrika:

HELLO HELLOOOOO

8) All About the Mormons?

Det här avsnittet betyder en hel del för mig genom mina personliga erfarenheter; för som många av er kanske vet, tillhörde jag faktiskt den Mormonska församlingen i några år tills mina föräldrar insåg att den Mormonska läran kunde vara skadlig i fortsättningen och att läran... tja, i princip bara var skit. Jag blev ledsen.

Men inte för att jag inte fick följa Joseph Smiths läror; det var människorna i kyrkan som jag kom för. Något som avsnittet ifråga väl tar tillvara i slutändan. För hur korkade och lögnaktiga profeten Joseph Smiths läror än framställs som (och som South Park tonat ner i avsnittet), är ändå familjen kärnan hos många mormoner. Stan får lära sig det när hans nya klasskamrat visar sig vara mormon och tar del av Joseph Smiths profetia.

I övrigt är det en fantastiskt rolig drift av en genomsnittlig mormonsk familj; för ja, jag kan av egen erfarenhet säga att vissa mormonska familjer faktiskt är sådär. Kanske värre. Familjelycka när det blir som läskigast, liksom. Men bra människor, helt klart.

7) Douche and Turd

South Parks skola tvingas byta skolmaskot, då ett gäng irriterande eko-terrorister protesterar mot deras nuvarande ko-maskot. Men de senare valen visar sig vara så pinsamma, att Cartman och Kyle först skapar egna kandidater på skämt, men som senare blir slutkandidaterna i det slutgiltiga maskot-valet; en vaginarensare och en bajsmacka. Något som bara förargar Stan och ser ingen mening med att rösta.

Avsnittet handlar om den stora innebörd i att ha en åsikt och om man nu ger blanka fan i vem det än är som vinner valet, varför inte välja mellan en av dem? Göra sin del i samhället. Skyldigheten som medborgare. Något som Puff Daddy's hysteriskt roliga "Rösta eller dö"-kampanj klargör ganska tydligt...

Men vad som är körsbäret på toppen av avsnittet är ändå driften med PETA - "djurvänner" som stör mer än de gör nytta får sig en helfestlig känga i denna episod, där Stan upptäcker PETA's kärlek för djuren sträcker sig så långt, att ett aktivt sexliv med djur är vardagsmat i PETA's lilla samhälle. Och djuren bryr sig inte ens om människorna när Puff Daddy massakerar hela alla där, utom strutsmänniskohybriden.

Jag vet, sämre youtube-klipp får man leta efter...

6) Trapped in the Closet

Ni kanske har märkt att det är mycket religiös prägel i mina favoritavsnitt... men när South Park tar sig an religion, är det guld värd. Och deras hittills bästa är denna gyllene kontroversfyllda avsnitt som fick Isaac Hayes, rösten åt Chef, att se rött och som fick till och med fick Tompan Cruise att slå det lilla i skallen i taket.

South Park tar sig som sagt an Scientologin och handlar främst om vad den gör med människor; det går fortfarande att diskutera hur ofattbart löjlig begynnelseberättelsen exempelvis är, men i vanliga sektmanér, finns det faktiskt folk som är villiga att underkasta sig den läran - eller vilket som helst. Det finns så många i behov av själslig hjälp att de väljer att sluka precis vad som helst. Det är sorgligt.

Men avsnittet är desto roligare. Drivandet med ryktena kring Tom Cruise's sexualitet är en modern klassiker och är precis lika roligt nu som då.

__________________________

Fortsättning följer imorgon...

Världens största skit. Inte den på kudden, alltså.